Men jo, livet är faktiskt så, slentrianartat.. slentrian-artat. Skitsamma. Man gör ju samma jävla saker hela tiden, syftar mest på skolan. Vaknar slaviskt varje morgon och känner det längsta man kan komma ifrån välbehag. Måste det vara så eller är det bara jag som är kass på att göra det bästa av situationen?

Projektarbetet (utala j:et som det låter så blir det lite roligt) kommer bli jättekul och bra tror jag.