Så var det dags, igår, för den traditionsenliga studentskivan och fyfan vad jag verkligen inte har varit pepp under den senaste tiden men så igår släppte det. Jag blev otroligt glad åt att det faktiskt skulle vara skiva igår. Vad det nu berodde på det vet jag inte. Men det blev så.

Middagen var trevlig men jag tror inte att en enda person som åt skulle säga att den var värd den summa pengar. Men men det är sånt som händer och jag hade vin och var glad. Trevligt sällskap vid bordet och små förhoppningar om att kvällen faktiskt skulle arta sig riktigt bra. Gäster gick hem och vi bytte ner oss till klubben. Baba haha, vad knäppt det var med en massa andra människor där, än dom "vanliga".

Alkohol hinkades och fy i helvete vad roligt jag hade. Träffade på flera gamla, kända ansikten vilket var extremt kul. Minns inte riktigt allt men har ändå inga direkta luckor.

Jag och Simona tog med Pakkala på en nattlig vandring via Medis och det blev sedan en burgare innan bussen. Träffade Diego från Påskön också. Jävla gullig kille.

Idag har jag bara ont i huvudet och jag har ätit lite sushi, nu ska jag plugga hoppas jag. Kanske sova lite först, men nej, plugga. Nej fan heller. Jag sover en stund. Sen kommer bilder.

Åh tack! Först nu känner jag en liten gnutta pepp. Ja Katarina, jag är lite sen och jag ska snart springa ner i duschen men jag var tvungen att bli klar med skolskiten, det kändes liksom viktigt. Men ja! Jag är pepp i alla fall. Fattar ni? Den här kvällen är typ det största steget mot en kommande student. Jag lägger inte någon vidare vikt i själva skivan, det är mest att det faktiskt är ett tecken på att det är nära som gör att det känns lite extra. Okej puss nu!

Godnatt säger jag bara. Det blir en jävligt lång dag imorgon och jag känner mig inte alls på topp i varken kropp eller knopp.

Jävla nackspärr att ställa tillet för mig.

Sitter här, i köket som har blivit min nya plats för mig och min dator. Min mor håller på med maten och kommer på ett gäng olika saker jag skulle kunna argumentera för eller emot. En hel del roliga saker må jag säga, men ingenting som kittlar dödsskönt.

Alldaglig skola idag förutom att den började runt 12. Nu har jag virat en halsduk runt halsen för att spärret i nacken ska försvinna. Fyfan vad ont det gör. Jag som sov så gott inatt...

Så nu till det viktiga med det här inlägget; Simona, min fina vän fyller år idag.

Måndag morgon och jag måste säga att den är rätt soft. Ärr hungrig som ett annat djur men det ska jag snart råda bot på.
Ska inte ge mig av mot skolan förrän runt elva så jag har en rätt lång stund på mig här hemma med mig själv. Det är nog sant som man säger, att man behöver ha en hel del egentid också. Men det kanske innebär att man måste leva tillsammans med någon man är tillsammans med...

Stora funderingar och idag ska jag posta brev, men först frukost!

Well hellouuuu, jag har fått i mig lite käk nu och känner mig lite mer på banan. Frågan jag ställer mig är; Hur blev jag så berusad igår? Svaret är ännu inte riktigt glasklart. Wuuuu.

ÅÅÅÅÅÅÅÅH jävla helvetes stolsben som skulle vara just där min lilla jävla tå skulle stöta i lite. Fyfan vad ont det gör och vad härligt det är att man inte har ett större och djupare ordförråd än det man har...

Bakfylla och söndag och självklart alldeles för mycket att plugga som inte blev pluggat igår. Vem skjuter mig först?

Ljuva lördag. Skinnet bränner nästan lite. Det händer något ikväll och det känns kul. Vad det nu blir det vet jag inte förrän det händer men bra blir det förmodligen, som vanligt.

PUSS

Åh, mitt i matlagningen måste jag bara!

Kära någon, det är redan fredag! Egentligen borde jag vara i tumba nu och vänta på bussen men min mor tyckte att jag förtjänade att bli skjutsad idag bara för att jag ska vara så snäll mot henne i eftermiddag. Jag ska följa med henne till Skärholmen och titta ut någonting fint till henne. Sen ska vi handla, vilket hon vet att jag hatar att göra speciellt på fredagar.

Igår mina vänner, skrev jag på ett anställningspapper på St Erikshälsan! Börjar med betald introduktion redan den 9 juni. Det verkar vara ett mysigt ställe och fyfan vad snuskigt flott det ligger. Guh.

Jag och Annika, den stora lillasystern, bråkade just. Eller ja, det låter överdrivet dramatiskt i alla fall i mina öron eftersom det i princip sker varenda dag. Jag är trött på det och jag försöker verkligen låta bli, men det går ibland bara inte. Hon är tre år yngre, dvs sexton år. Som om det skulle spela någon roll tänker jag, men faktum är att just en åldersskillnad på tre år mellan syskon har visat sig vara den mest jävliga. Tack, mamma och pappa. Haha.

Tisdag och jag känner att det kan bli en bra kväll då jag redan nu börjar känna mig trött som fan. Ska vänta någon timme till. Elva var ju en enastående tid måste jag säga. Men jag vet inte om jag kommer att klara det. Vi får se helt enkelt.

Skrev en grej angående en artikel som var postad på lt.se angående ett tackmonument som svensk-irakiska föreningen vill ställa upp i Södertälje. Jag tycker att det är en fin gest och blev glad när jag läste inledningen. Självklart klarar inte Södertälje kommun av att svälja den svenska stoltheten och gå med på detta. Något som dessutom nämns är finansieringen som ska ske med hjälp av insamlingar från olika irakiska föreningar. Idioti är ibland något allt för ofta förekommande.

Shit vad kul den här dagen blev... verkligen. Kände verkligen att den dog när jag klev in genom dörren, eller ett litet tag gick det. Studentskiva känns inte så jävla hett. Dö!

Jag sitter vid den stora datorn, eller den stationära liksom. Håller på och skriver ut lite papper.

Igår gick jag och la mig lite innan elva. Bara att kunna säga att jag gick och la mig igår känns helt fantastiskt. Jag har redan duschat och nästan klätt på mig. Jag har ätit frukost, om man nu kan kalla det det men jag känner mig ändå PIGG!

[Här skulle en bild på en riktigt rosa gris vara men den vill inte laddas upp.]

Jag sitter här på kökssoffan med mitt te bredvid datorn. Tittar på klockan och tänker att om 39 minuter kan jag gå och lägga mig. Jag har tänkt ut att elva nog är en bra tid att stämpla ut om man vill få lite fason på sitt sovande. I mitt fall finns det knappt något sovande så det är mer att jag vill få till något sovande än att bara utveckla det. Efter dagens lektion i Psykologi B om som handlade om sömn, och efter en så kallad 3 timmare så fick jag lite jobbiga känslor när det talades om hjärtattacker och fan och hennes moster. Jag som dessutom älskar att sova, varför gör jag inte det lite mer ofta?

37...

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article4950634.ab

Ovanstående länk var inte den jag hade tänkt ha med från början. Den var inte lika bra som denna;

http://svt.se/2.22584/1.1526161/skandal_pa_fn-konferens_om_rasism?lid=puff_1526152&lpos=lasmer



Ja, vad vill man ha sagt när man läst/sett detta? Jag vet inte men, försvinner inte rätten att säga vad man vill och samtidigt bli respekterad för det? Jag vet inte riktigt, jag har liksom inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker. När jag såg delegaterna lämna salen så kände jag nästan att det var en smula larvigt. Men som sagt; jag vet inte.

För några timmar sedan fick jag mig en tankeställare, en rejäl sådan. Kan det vara så enkelt? Är det bara att gå och lägga sig lite tidigare så blir det bra? Jag blev lite skraj där ett tag, så jag har bestämt mig för att fixa det där, det där med sömnen.

Klockan 23:05 ligger jag i min säng och försöker somna.

Att det skulle vara ännu en ångestladdad söndag skulle jag nog verkligen inte vilja påstå. Psyket verkar hänga med riktigt bra för tillfället. Igår när jag hade pluggat klart(?) så öppnade jag garderoben och kände hur jävla bra jag skulle må om jag rensade ur skiten. Så jag gjorde plats på sängen och slänge ut ALLA MINA KLÄDER (förutom plaggen som tvättas och dom som hänger u garderoben bredvid rummet). Jag hittade plagg jag inte visste att jag hade, vissa blev jag glad över och vissa mindre glad över... mycket mindre. Jag gjorde mig av med hälften av alla underkläder jag samlat på mig och ändå är det lika fullt i den sektionen nu som det var innan.
Jag fick till en rejäl hög med kläder jag kunde skänka/sälja till mina syskon och summan av kanelen blev att jag tjänade 500 pix!

Idag blir det mer plugg och lite med städning och en flaggstång som ska ner och upp igen. Det blir också en promenad framåt kvällen.

Jaja, nu lyssnar vi (läs; Katarina) på Kylie Monolog eller något sådant. Det är ju inte så att alla är på för det men vi gillar henne ändå, Katarina alltså, inte broilern.

Puss

Varför går jag ut? Jag vill bara komma in.

Umgänget består av Karin och Katarina och det är fint. Vi har varsin laptop i knät och är allmänt produktiva.

Blöt kyss

Frida: Är det här bara John Lennon?
Jag: Ja.
Frida: Men liksom varför sjunger han att han inte tror på Beatles? Han har ju liksom varit med där!
Jag: [vet inte vad jag ska svara]

Nu ska vi två här nere gå ner och laga... mat.

Instant karma's gonna get you.
Minns du? När vi gick i korridorerna i åttan och skrek ut texten till den där låten och en till, det kan ha varit Twist and shout. Text och text, det var ju inte helt rätt ord på rätt plats om man säger så men sen kollade vi upp texten och gjorde om, gjorde rätt. Det måste varit i åttan. Vi var alltså ungefär fjorton år. Det är snart fem år sedan. Grejen är den att jag kan tänka mig att det var vid den här tiden, på våren och vi var förmodligen så jävla glada och lyckligt ovetandes om allt dåligt. Idag sitter vi och talar om annat, inte så mycket musik men jag är ändå säker på att det kommer prägla vår vardag så inåt i helvete. Vi pratar om bestick och tallrikar. Om koppar och glas. Om tyger och tapeter. Om stolar och sängar...
Det vore lite pinsamt om du inte förstår att det är dig jag talar om, men vad fan. Vi kan ta det över en kopp kaffe och en pinne, någonstans i den där staden. Kan man bli sentimental när man bara är nitton år fyllda? Skitsamma, det är så det är nu. Sentimentalt och jävligt vackert.

Jag känner mig helt tom men samtidigt full av en massa olika konstiga känslor och tankar. Det är underbart. Jag kände mig verkligen på bra humör när jag kom hem efter studiebesöket i Farsta. Allting kändes så jävla enkelt.

Jag skalade potatis, jag lagade maten och det resulterade i en väldigt god prickig soppa med vitlöksbröd. Hela familjen var nöjd och belåten. Under tiden som diverse saker kokade och så tog jag tillfället i akt och gick ner med min tvätt och körde igång en maskin. När jag ändå var där tänkte jag att jag lika gärna kunde ta hand om den tvättade tvätten och det gjorde jag.
Jag lyssnade på John Lennon och kände att jag var så utomordentligt jävla bra! Jag liksom sket i att tänka på vissa saker som faktiskt kan ta kål på en och det funkade verkligen. Åh, jag sitter nästan och ler nu också. Underbara värld. Observera att morgondagens inägg förmodligen inte kommer att vara i närheten så uppåt som det här. Det är bara så det är. Berg&dalbana som vi alla älskar.

Bussen går 12 över, den ska jag sätta mig på och åka till Farsta för att ta en titt i ett tempel. Det blir nog intressant. Skönt att aktivera sig lite också... hrm.

Påklädning till tonerna från Sällskapet - vackert.

Jag ställde in ett besök på St Erikshälsan idag då jag verkligen känner mig för hostig och tuberkulosig. Nåja, nu far vi.

Jag är inte trött, jag kan inte sova. Fyfan vad slapp man var när man var liten. Eller, varför kunde man inte sova? Kunde man verkligen inte sova? Vad jag vet hade jag aldrig någon särskild längtan efter att få vara uppe med mamma och pappa och titta på program som bara var för vuxna typ Rederiet kanske. Eller Varuhuset. Kanske Nyheterna också. Ja tänk va, när man var liten. Idag kanske mitt liv avgörs, coolt va? Nej, det är inte det minsta coolt. Det är vansinnigt och alldeles för märkligt för att kunna stämma. Jag känner mig definitivt inte redo för något avgörande.

Ansvar Emelie, ansvar.

Den har kommit och den har besegrat min kropp. Imorgon blir det dock rutiner igen, det här funkar ju inte. Man blir ju så seg och korvig av allt snoreri.

Jag orkar inte göra någonting just nu så jag tänker inte göra någonting just nu.

Jag är vaken och påklädd, det förvånar mig. Min näsa och mina bihålor mår verkligen inte helt ok. Vi får se hur det här går.

Det har varit jäkligt löst i alla fall, det är något som är säkert. Hela veckan har varit lös, vad det nu innebär? En stor del av veckan var ändå planerad. Skansen, onsdagens utgång, torsdagens middag och lördagens påsk-äckel. Men sen då? Vad jag vet blev det mest saker som kretsar kring alkohol eller sällskapanade som medför alkohol, jag vet faktiskt inte riktigt åt vilket håll det lutar. Men en helg blev det och jag måste säga att det känns idag. Halsen är illa däran och psyket är nog lite uppochner fast på ett smärtfritt sätt, bra!

Jag försöker att inte tänka alls på vad som komma skall, dvs att skolan börjar imorgon igen och att det kommer medföra en massa skit. Där kan vi snacka ett uppochner-psyke på ett smärtinnehållande sätt, inte lika bra.

Okej, torsdagen blev en lång fast kort dag. Jag och Annika for till Bittan och vi åkte sen alla tre till Forum Nacka för att kolla affärer, främst för Annikas skull. Sen var vi tvungna att ta itu med Sickla Köpkvarter också. Därefter hem till Bittan i Sjöstaden för att göra oss i ordning inför den stoooora och lååååånga middagen på OperaKällaren eller "OK" som man tydligen kan säga. Jävligt märkvärdigt. Ska jag vara helt ärlig förstår jag fortfarande inte helt och fullt varför Bittan valde just att ta med vår familj dit. Men ändå, hon tillhör oss så det var kanske inte några konstigheter. Om jag skulle ta och gå igenom kvällen bit för bit eller sekund för sekund så skulle det ta äckligt lång tid då vi satt där i drygt fyra timmar.

Jag for till Mikael efter detta och det blev en lång natt där också. Igår gick vi runt Årstaviken eller... vid den i alla fall. Tittade på Tintin och vaknade idag för att konstatera att det är Påskafton. Dusch och promenad till Årstaberg och nu sitter jag i min egna säng, äntligen måste jag nästan säga.

Glad Påsk

Jag är hemma nu. Utekvällen/natten har alltså förvandlats till en hemmamorgon. Jag kom alltså just hem. Jag såsade verkligen på väg hem från bussen tills jag nådde dörren. Jag ville inte komma hem egentligen. Jag ville nog att natten skulle vara några timmar längre, främst för att jag nog skulle behöva några timmars sömn.

Jaja, idag är det skärtorsdagen.

Got to go to work then hurry home
Oh every day is just the same
Misery is a place in me OCH SÅ VIDARE

Läs den första raden igen och igen och igen och igen. Det kommer gälla mig under några veckor i Juli och Augusti.
Jaa! Jag, Emelie, har fått ett litet litet ynka sommarjobb och är medvetslös i det närmaste. Hon är så överlycklig då detta lär innebära cash on the konto vilket är jävligt eftertraktad, speciellt eftersom höstens bravader lär bli intressanta som få.

Skitsamma, nu ska jag slappna av en stund och sedan bege mig till Simonas krypin. Jahoo!

Idag drog jag till Katarina, tack till Simona som väckte mig.
Vi gjorde klart för våran kommande id-lektion och det gick ju väldigt bra. Det blir nog en lyckad svett-timme.
Vi åt lunch och Katarina antastade mig med sin nya kamera, det var kul.

Imorgon ska jag gå upp snortidigt och träffa henne igen men då på trafikskolan, inte lika roligt.
Nu något annat.

Åh, mina fötter och mina ben värker. Skansen får full poäng idag. Nu måste jag vila.

Nu känner jag mig äckligt nere och lyssnar på Simon&Garfunkel.

Varför skulle jag få det här på hjärnan och varför skulle jag göra något åt det?

Ligger rakt på min säng, under överkastet är det tomma täcken och kuddar. Okej, det är ett täcke. Sängen är bäddad, endast på grund av att vi hade gäster igår. Tur var väl det, så här städat har inte huset vårat varit på några år.

Nu blev jag på dåligt humör helt plöstligt. Jävla väder!

Jag sitter och väntar på SMHI just nu. Jag kollar upp vädret på onsdag. Självklart är det ju bara en prognos. Jag vill uppleva folköl på parkbänk innan utgång på efterlängtade Baba. Det var jävligt länge sedan jag faktiskt såg fram emot ett sådant besök. Dock var förra gången speciell då det vara Kats födelsedag, men innan det - NADA! Okej, det är många grader varmt i alla fall!

Idag har jag redan städat hela jävla rummet och en del av huset. Snart ska jag ner i duschen och sen hinner jag nog sitta med en kopp kaffe ute i solen innan gästerna trillar in. Fint!

Jag ligger på min gummi-mage, på min mysiga säng. Jag är nöjd. Jag har just skickat iväg mitt arbete i filosofin. Det handlar om ångest och om Sören Kierkegaard. Jag blev nöjd, jag är nöjd.

Jag har varit med mamma också. Vi har hållt på lite i trädgården och jag fick till och med ta av mig koftan så varmt var det. Jag upptäckte till min förtjusning några snödroppar.

Varför har ingen tidigare slängt Thorsten Flinck i ansiktet på mig? Det är ju så makalöst genialiskt.

Dagen som snart varit har varit full av... sömn? Jag har knappt druckit vatten, bara sovit. Sinnessjukt. Känner mig sjuk.

Jag har satt upp en uppgift för mig idag; drick mycket vatten.

Though I tried.

EDIT: Nej, jag har inte kletat under de nedre fransarna, det är faktiskt bara skugga.

Varför kunde man inte få se ut som Twiggy just ikväll? Bara för en kväll? Tonight's the night folks. Go screw a screw.