Dagen har verkligen inte varit mer än halvdan. Fy så segt det var på jobbet. Alla besök förutom ett kom innan lunch så efter lunch återstod mer eller mindre bara väntan på att klockan skulle slå halv tre då proverna ska iväg och därefter en om möjligt ännu längre väntan på klockan som visar halv fem.
Klockan var snäll mot mig idag också, efter många om och men.
Jag tog tåget till Tumba och mötte Mulan som var glad och söt. Vi fikade och talade om saker i både dur och moll. Alla mycket genomtänkta och intelligenta, så klart!

Imorgon är det halvdag och i couldn't be happier. Tog hem ett kilo löjrom idag också, den ska vara till skumpan jag tog hem i förra veckan. Flott. Troppan nästa?

Fick fina kofta av mor och far i julklapp. En favorit så här långt.

Orkar faktiskt inte sluta tjata!

Årets vackraste film.

Betalade just årets sista telefonräkning.
Lyssnar på min Spotify-lista som jag var så stolt över när jag äntligen lyckats förstå hur lätt det var att skapa en.
Var hos moster Anne och moster Annes man Rune i Liljeholmen och storfikade. Fick dagens ranson av det mesta där.
Familjen åkte tåg dit vilket var lite kul, min familj är ändå rätt bra liksom.
Igår drog jag med mig Mikael på Monki och som han njöt... när vi gick därifrån. Självklart valde vi Monki Skrapan, sorry men det går inte att röra sig i Götgatsbacken during mellandagsrean och jag orkar inte lägga band på min frustration över folkmassor som mest luktar äckligt.
Jag hittade några läckerbitar.

Lever efter alla dagar.
Fredagen var min och Malins. Den blev faktiskt väldigt bra ändå, trots blöta fötter!
Igår var det trevlig chili-middag med Mikk.
Idag blir det fika hos släkt i Liljeholmen.
Imorgon jobb. Jobb. Jobb.

Hej

Måste ut och gå känner jag. En lång jävla stund.

Mina numera oinslagna klappar ligger på mitt golv i en fin hög. Är så fruktansvärt överväldigad. Jag som inte önskat mig någonting i år förutom Vår Kok Bok.
Det som är mest jobbigt tycker jag är när man ska säga tack. Jag menar oftast verkligen tack när jag säger det, men hur kan man vara säker på att klappgivaren förstår att tack verkligen betyder tack den gången?
Ett enkelt sätt för mig när det gäller en klapp jag verkligen älskar (en jättefin mysig kofta) är att använda den så den går sönder nästan. Fast det vore ju förfärligt. Men ni förstår säkert vad jag menar.

Idag ska jag äntligen träffa Malin.

Tom tomhet tomt tömd.
Jag är tacksam för alla fina saker jag fått, fick förmodligen för många.
Men vad händer nu? Varför är det jobbigt i själen? Varför är det samma visa varje år i min själ, i mitt bröst?
Sätter på Enya i bakgrunden.
Jag har några dagar kvar nu. Att förvalta väl. Innan jag tar vid där jag lämnade jobbet igår. Visserligen bara tre dagar men det känns ack så tungt. Imorgon ska jag försöka gå bort en massa dumma tankar i själen. Jag har tagit ett första steg mot en skingring av alla tankar som bidrar till mörker. Snart ska det bli bra.

Men ikväll då? Jag behöver ett plåster att stoppa blödningen i hjärtat med. För varje gång jag sväljer känns det som att lite liv sipprar ur hjärtat.
Jag skäms.
Jag skäms över att må så dåligt en så för andra viktig dag på året. Att behålla lugn och ett leende är jag bra på, nästan för bra.
Till mamma sa jag att jag bokat tid för att kolla så allt står rätt till, typ som en hälsoundersökning. Just nu skiter jag i om jag har cancer i levern, det är ändå inte där det just nu känns eller gör ont.

Tror jag ska läsa mig utmattad och kanske gråta en skvätt, det är ju faktiskt ganska bra att göra det ibland.
Akta mig så det inte blir för ofta.

Så här långt in på julaftonen känner jag mig rätt nere.
Drömde väldigt märkliga och jobbiga drömmar som har världens efterfest i min skalle just nu.

Dags att göra sig fin för besök som kommer om en stund. Under granen är det bokstavligt talat fullt med paket. Jag undrar verkligen om någon varit så jävla snäll det här året.

Snöängel på er.

Guuuuud. Fick gåshud nu. Men hörni, glöm inte att vara lite extra snälla nu. Alla kanske inte orkar eller kan vara snälla året runt på just det här viset men kan ni inte vara det bara för att det är en mysig tid just nu.
Vintern med sin snö har nästan fått oss att glömma klimatet och det måste jag erkänna, det känns faktiskt ganska skönt att för en stund slippa bli matat med en massa negativa saker hela tiden.

När jag menar snälla så menar jag att ni kanske kunde ge en gåva till någon på någon plats långt bort eller lite närmare. Jag har i drygt ett år haft Läkare utan gränser på Autogiro, det handlar bara om femtio spänn i månaden och har man inga cash - då dras heller inga pengar. http://www.lakareutangranser.se/gava/manadsgivare/
Det behöver inte vara just LUG men det är en reko organisation. En av många.

Kram på er ute i välmående jul-Sverige.

det känns nästan som det är dags att sumera året nu. Redan nu. Katarina upplyste mig om att det endast är en helg kvar på det här året. På det här decenniet. Helt jävla sjukt. Har jag snart levat i tio gånger två år? När började åren gå så jävla fort och varför finns det ingen sakta-ner-knapp?

Vi tar den där summan en annan gång. Det är trots allt några dagar kvar på året.

Idag började jag runt halv åtta och slutade lite innan ett. Fikade med Mikael och fick och gav julklappar.
Hem till Tumba och med bil ut till kyrkogårn. Tugnt, värdelöst, skönt, lättande, ledsamt.
Katarina kom över på lite skumtomtar och hon fick även första parkett när det var dags att bygga hus av pepparkakor.

Här kommer den musik jag förknippar mest med julen.

 

OBS: Om det är någon som vill uppleva den här låten på ett annat sätt rekommenderar jag att man ser den här videon istället, den gick inte att "bädda in" så därför får ni en länk: http://www.youtube.com/watch?v=RRBcwufAuQw

 

 

 

 

Golvet är fullt med påsar och kassar innehållande hemligheter för andra. Spännande.
Är nöjd med mina klappar och jag känner mig klar.
Jobbar imorgon också, till ett. Sen en fika och därefter bara hem. Hem hem hem hem hem hem.
Jag ska hem.
Hoppas att det inte hinner bli mörkt så att jag kan åka till kyrkogården imorgon istället för på julafton.
Det överlåter jag till andra.

Om jag inte hör av mig innan jul så vill jag verkligen önska alla en god jul.
Hoppas att vi kan svira lite i mellandagarna. Då har antibiotikan gjort sitt, dags för ölen å rövinet.

Kom just innanför dörren med en sprallig och snöig hunn. Agaton heter han och han är en alldeles underbar liten sak.
Jag som tidigare aldrig förstått mig på hundälskare, förutom Malin eftersom hon är så bra på att tycka om mycket, måste säga att jag mer och mer verkligen förstår. Inte nog med att, just den här hunden i alla fall, tycker om att kela och leka med mig, blir alldeles tokig när jag närmar mig på långt håll och en massa andra uppskattande saker - det är ju världens bästa ta-tag-i-dig-själv-och-rör-på-det-på-tok-för-onödiga-fläsket-maker.

Jag sa att vi just kom in. Japp, det gjorde vi! Från en lång tur till Årstaberg och sedan till Årstafältet och hem igen.
Inte nog med det! Igår efter julklappande och julestyr på Avocadobyrån med chokladätande nittioetta gick jag hit från Gullmarsplan i världens snöstorm. Då var inte ens hunn med. Vad har hänt?

Herregud, jag har inte ens skrivit något om att det kommit ner en massa vitt på marken överallt! Det är ju alldeles fantastiskt underbart! Så många regniga och mulna och framför allt snölösa jular jag genomlidigt på sistone så kan jag gott behöva en vit, härlig, kall, vintrig jul. Ååååååhej vad jag blev julsugen. Jävligt synd att julklappshandeln inte börjat än... Får ägna varenda ledig stund i helgen åt att jaga klappar. Men imorgon är det först julparty på jobb och sen ett glas eller två med den förstådda hundälskarinnan.

Jag fick sms igår om att paket från H&M landat i Vårsta - bra. Det andra på två veckor! Förvisso är det från en och samma beställning. Här under kommer en bild på ett riktigt fynd! Blusen blev min för femtio kronor.

Jag har faktiskt inte tid.
Jag ljuger dessutom lite i rubriken, jag letar inte efter tid.
Jag känner inte att jag saknar tid men det kanske är lika bra att låta det verka så.
Men konstigt nog så har jag ändå ganska mycket tid men jag har inte tillräckligt mycket lugn och ro för att ägna mig åt internet eller ens datorn.
Jag lever och frodas och mår förhållandevis bra. Idag har jag tagit ett stort steg som förhoppningsvis ska leda till en bra väg.
Jag är i Årsta för det mesta då jag gått upp i tid på jobbet och då jag tjänar en massa på att bo här gör jag det med ett leende på läpparna.
Jag ser ut som jag brukar, kanske lite mörkare under ögonen på grund av alla tidiga morgnar och sena eftermiddagar.

That's it.

Känner mig en massa avig redan efter en dag.
Är spänd.
Är nervös.
Är pirrig.
Är förväntansfull.
Är pessimistisk.
Är ofokuserad.
Är glömsk.

Idag började en ny vecka och jag är glad att jag gick till jobbet.

Nu ni. Emelie på tradera! Roffade just åt mig en pryl och det blev en klänning som fick den stora äran att agera första köp i tradera-karriären.

Är larvigt mallig och stolt... jisses.

Jag kan inte prata. Rösten är hela väck, mer eller mindre.
Imorgon ska jag jobba igen och det är tur att jag inte har ett jobb som kräver prat i telefon eller live med människor.
Det blir nog bra. Klirr klirr i kassisen.
Det har ju bara varit söndag idag.

Puss

Snuvan är... bättre tror jag. Den har liksom blivit utbytt mot världens heshet och harkel och host och snörvel (det finns kvar alltså).
Jag har ju varit så rar och givit mina föräldrar två biljetter till Kvarteret Skatan ikväll, bara för att dom är världens finaste figurer. Men kvällen börjar inte där utan vi ska käka middag tillsammans, bara vi tre likt ett par som spenderar kvalitetstid utan barn i närheten. Vi ska käka vid Hornstull någonstans tror vi.
Hoppas att det blir bra, det dom ska se.

Jag då? Jag sitter uppe på kammaren och sveper te med håning, som jag annars verkligen avskyr men som jag blivit lärd har en bra inverkan på svullna halsar, samtidigt som jag försöker få upp en elljusstake i fönstret mitt.

Förresten, några svar på senaste kommentarerna tänkte jag.

Malin: Jag har ju sparat till långt hår i en evighet nu, du får just nu inte som du vill, dvs mig med kort hår! Lev med det.
Rasmus: Tack, du är nog relativt ensam om att tycka det.

Klivit upp har jag gjort och disken står redan på tork. Klättrar jag på väggarna måntro?
Jo tack.
Ska ta första duschen på... väldigt länge.
Det ska bli en upplevelse utöver det vanliga. Känner mig lite festivalig alltså.

Min jätterara, goa, snälla arbetskamrat/chef ringde just och undrade hur jag mådde. Men innan jag hade pratat färdigt sa hon att jag lät alldeles för täppt och förkyld för allt vad arbetande innebär.
Hon tyckte absolut att jag skulle stanna hemma imorgon också och bli riktigt bra tills på måndag.

Men istället för att känna mig lättad så har jag världens tyngsta känsla i hela bröstet...
Blä blä blä blä fan fan fan fan.

Undrar om vi har glass hemma...

Jag sitter som en jävla säl i fåtöljen framför teven och vet inte vad det är jag tittar på.
Igår såg jag dom två allra nyaste, fräschaste avsnitten av Scrubs. Det var bra, som vanligt.
Är lite Seinfeld-sugen men jag blir så andfådd av att gå uppför trappjävln.

Idag är jag alltså hemma igen, men idag har jag faktiskt lite att göra.
Jag ska köra mamma till Norsborg.
Ja, det var allt...

Kände mig för en stund sedan lite Katarinig och då vet ju alla vad man gör när det inträffar.
Man beställer kläder från internet.
Det blev ett gäng klick och jag vet självklart inte om jag är glad åt det.
Never mind, egentligen.

Vilken tur man har ibland, mitt i all otur.
Mor min ska med jobbet åka en sådan där White trash-båt från imorgon till på fredag och då kan hon ju försöka hitta en flaska med lite doftande smörja till mig.
Eftersom jag arbetar granne med Åhlens City orkar jag aldrig gå in och leta på deras doftsmörjsavdelning.

Min faborit:

Har världens finaste systrar som just nu fixar fika till oss tre.

Nu, idag för första gången på en mindre evighet har jag känt för att skriva något här.
Jag är sjuk, febersjuk och förkylningssjuk och halssjuk.
Ibland är jag även sinnessjuk.
Jag blev avbruten nu av att Frida kom ner i sin stora t-shirt och gav mig en kram.
Hon är också hemma idag, hon är också sjukling idag.
Jag har börjat misstänka att morgondagen är förstörd även den. Febern är lite för hög.
När jag vaknade tidigare idag, runt halv sex var jag så svettig att jag trodde all feber var borta.
Jag sov vidare till ungefär halv nio och kände att värmen var outhärdlig. Härligt, ingen feber.
Men varför var huvudet så varmt och varför kunde jag inte ligga stilla med mina fötter?
39 grader i kroppstemperatur kan få svara på dessa frågor.
Jag har uteslutit grispest, det är lugnt.
Det är någonting jag gillar med att ha hög feber. Den där lilla, larviga ångesten jag får när jag börjar tänka på att jag kanske dör av febern är ett skönt ombyte till den vardagliga lilla, larviga ångesten.

Snorig puss