Kvällen igår blev otroligt trevlig. God middag hos Simona och därefter några timmars humor på Göta Lejon.

Av någon intressant anledning tog vår kväll inte riktigt slut där. Nej, den tog slut någonstans på den gröna linjen. Det var väldigt spontant och underligt men väldigt glatt. Det märktes verkligen hur jag och Simona njöt av alla nya ansikten och figurer som vi hamnade hos.

Jag vet vad den här kvällen har att erbjuda, jag vet bara inte hur mycket mer kroppen orkar. Kanske borde kolla med Simona vad hon känner inför det mest heta alternativet.

Missade ju att berätta vad som skall ske efter att jag varit barnvakt. Det vankas stand-up förstår ni. Det blir nog skoj, jobbigt bara att jag har städning av lägenheten kvar på listan. Men det kan jag nog glömma för en liten stund, några timmar typ. Woho.

Nu sitter jag vid den största datorn här hemma. Alltså hemma på riktigt. Det luktar tryggt här. Lite konstigt. Det känns som att jag sitter vid någon främmandes dator, någon jag aldrig varit hos. Jag har ingenting på min användare förutom alla bilder man automatiskt får mer, eller den klassiska exempelmusiken. Annars ingenting... Jag får nästan lite dåligt samvete över att jag inte givit den här datorn någon tid eller uppmärksamhet, förutom när jag försöker köpa biljetter och vara inloggad på så många olika ställen som helst. Himmel så skönt det här tangentbordet är.

Jag kollade igenom min tidiga bilddagbok. Hittade en liten bild på mig där jag ser liten och oförstörd ut. Tänk att man en gång faktiskt varit så också.

Igår. Det var Oasis. Det blev lite alkohol. Inte mycket alls. Andningen genom näsan var katastrofal och det blev hemgång direkt efter spelningen. En tom dag som blev relativt kort. Bra jobb.

Ikväll har jag tagit det fint. Haft mysiga samtal.

Karin sitter och försöker prata norrländska med mig. Det låter "He dä i säng". Ska tydligen betyda ungefär "ge dig i säng".
En säng skulle vara otroligt välkommen för tillfället. Är så trött. Men ikväll blir det inte tid för att ligga på latsidan. Oasis ska ses och vin ska drickas. Smutt.

Anledningen till att Karin sitter och pratar konstigt är att jag, hon och Katarina ska göra en rolig liten sketch. Allt vi säger ska låta norrländskt. Önskar att någon i klassen sitter med kamera och förevigar det. Det roligaste är att vi fick just den här dialekten av en ren slump.

Har just fått en riktigt fin uppgift att göra till nästa vecka. Den handlar om Glasvegas och jag är jätteglad. Det var så länge sedan jag stod och pratade på engelska framför klassen. Nu har jag något att se fram emot.

Det vankas lite party imorgon då. Oasis gästar Globen och det blir alkohol till middag.

Karin sitter bakom mig, hon gör nog ungefär det jag gör nu. Skriver en massa onödiga saker i hennes blogg. Hon är fin och från Norge. Katarina håller på hos "doktorn" ett tag till. Vi väntar henne till engelskan då hon och Karin ska ha ett smaskigt framträdande inför klassen. Jag kommer sitta som en mor och bli jättestolt över mina fågelungar.

Grejen är den att min näsa gör fruktansvärt ont. Det dunkar inuti, det svider under och den känns otroligt öm.

Vill hem och dricka te med någon fin person.

Jag vill också heta Bianca och vara en simpel melodi med tillhörande text.

En till låt som är så oerhört fin och vacker och underbar och alldeles enastående;

Ja, det är sant. Klockan är på min dator just nu 04:24. Jag har inte sovit en sekund. Det går inte. Jag kan inte andas genom näsan och det känns så starkt i ögonen att dom bara rinner hela tiden. Men ärligt talat är jag inte speciellt trött. Jag har tittat på lite olika saker under kvällen/natten. Nu lyssnar jag på Beatles. Kära Beatles. Mina käraste. Just nu Let it be, ni vet väl att jag ska begravas till just den låten? Nu vet ni det i vilket fall som helst. Det finns låtar som kanske är något bättre än just Let it be. Men det finns ingen annan låt jag hellre skulle begravas till. Det är en låt jag alltid mår både bra och dåligt när jag hör. Den är alltså väldigt speciell för mig. Det är någonting bitterljuvt med hela Beatles för mig. Mycket ångestladdat men samtidigt mycket ångestdämpande.

Av någon anledning gick det inte att ladda upp bilden jag hade tänkt bifoga. Det får bli denna fantastiska skapelse till låt istället. Är det bara jag som blir knäsvag av att se dessa fyra genier i samma rum, spela en av världens bästa låtar?

Det här är en låt som jag blir en smula harmonisk av att lyssna på:

Hur kan man känna sig medvetslös när man ligger i sängen, med ett gult linne och röda trosor med hjärtan på, när man vet att man lever? Bara det att livet lever åt en, vilket gör att man själv intar en passiv roll som publik till föreställningen "Ditt eget liv".

Katastrof här borta, katastrof...

Ligger i en fin ställning och är nära drömmarnas land när det plötsligt det sticker till i huvudet. Tusen tankar kring studenten och vilka som kommer kunna närvara på min mottagning blossar upp som envisa flammor. Mormor och morfar. Panik utbryter och Emelie finner sig själv, ensam i en lägenhet i vackra Hammarby Sjöstad, gråtandes i en varm och skön säng.

Nu kan man säkert tycka att det verkar väldigt konstigt, studenten är väl som vilket annat firande som helst? Ja, kanske. Men när min kusin Johanna för många herrans år sedan (hon är 30+ nu) tog studenten var jag så ofantligt avundsjuk på henne. Hon fick ha en jättefin mössa på sig och hon fick åka i en bil utan tak. Jag fick självklart prova mössan men bilen hann jag aldrig åka med i, jag var för liten. När jag tjurar ihop totalt börjar min mormor försöka få mig lite gladare. Hon säger något i stil med: "Om några år är det din tur, då ska vi ordna ett minst lika fint firande, bara för dig." Det är det där VI:et som gör så förbannat jävla ont. Jisses vad skönt det var att svära lite. Redan då, när Johanna tog studenten, var morfar borta. Det var nog bara något år efter han tagit båten över. Jag minns att min morbror Åke, alltså Johannas pappa, nämnde morfar i sitt fina tal till sin nyvuxna dotter.

Det jag är mest orolig över är att ingen bryr sig om att nämna. Ska jag göra det själv? Jag vill att alla stannar upp och på något vis kanske förstår hur otroligt mycket dessa två simpla arbetarklassens slavar faktiskt betydde för mig. Jag får ständigt en känsla av att jag inte har tagit så illa vid mig, jag var ju bara 5 år när han dog och 13 när hon dog. Inte kan väl jag må lika dåligt som deras barn eller deras 3 första barnbarn.

Sätter mig ner i soffan, nyduschad och mjuk. Hällde upp ett glas kall cola i ett glas. Jag har skrivit in lite grejer i min kalender. Imorgon tänkte jag tvätta och städa upp lite här. Diska behöver jag också göra. Sen måste jag plugga en del.

Jag har dessutom planerat lite för hur min morgon ska se ut. Jag ska gå upp direkt när klockan ringer. Det första jag ska göra efter det blir att vinkla persiennerna så att lite ljus sipprar igenom. Då vill det alltså till att morgondagen inte blir en dag som denna; grå och fuktig.

Jag tänkte nu hasa mig ner i sängen och titta färdigt på The Science of Sleep. Hoppas att allting fungerar bra imorgon.

Huvudvärk och förkylning deluxe idag. Måste gå och handla lite. Bl.a. mjölk.

Trevlig kväll igår. Nya erfarenheter och det är väl aldrig dåligt? Eller... mnja.

Känner mig lite tom i huvudet, inget att skriva om. Det kanske kommer något smaskigt senare under dagen.
Håll till godo.

"Sitter du och äter pepparkakor?"
"Ja, men det är energin."
"Jag ska inte säga något, jag åt upp alla chips när du sov."
"Oj, det hade jag inte märkt..."
"Sen har jag Pez också."
"Pez? PEZ?!"
"Ja, hehe."
"Varför har du Pez?"
"För att det är så jävla gott?!"
"JA, JAG VET!"
 
Sen bröt vi ut i ett litet skrik och ett litet skratt.

Baba Sonic. Kunde inte stå emot. Jag kommer till skolan imorgon. Simona är generös.

Puss

Nu sitter jag i soffan med Simona. Skulle bifogat bild men det verkar inte fungera. Snart kommar Malin också och sen kanske Linnea kommer. Det blir mysigt.

Det blev till att ligga hemma idag också. Katarina, min kära, jag såg ditt sms och trodde att jag svarade på det men tydligen hade jag inte skickat iväg något, eller hur det var. Du vet hur jag kan bli när jag är yrvaken och huvudet dessutom är lite för varmt.

Nåväl, jag känner i alla fall att det är sista dagen idag. Imorgon ska jag använda mina nya krafter och åka hela vägen till skolan och vara en bra elev.

Ikväll var/är det tänkt att vi ska pysa ut några stycken. Men hörni, jag säger nej till själva utgången men är inte sen med att bjuda in er för att vara här stunden innan, hur lång den nu blir gör mig ingenting. Jag känner att det är lika bra att vänta, det är ju så fasligt kallt ute på nätterna när man inte har så jättemycket kläder på sig.

Nu ska jag snart kliva upp och gå och diska.

Det låter egentligen väldigt lätt och simpelt. Men när man väl legat i någon timme börjar det göra ont i diverse kroppsdelar. Speciellt rygg och nacke och ben och rumpa och... ja, i hela kroppen. Jag vet inte om det beror på febern men öm känner jag mig i hela kroppen. Nu är dock febern på väg ner med hjälp av alvedon.

Jag har tittat på så många vidriga program idag. Förstår mig inte på MTV. Det känns rätt pinsamt.

Jag hör hur folk går på sina fina golv ovanför mig, där jag ligger, ensam och övergiven.

Jag vill göra något med mitt hår, det är så tråkigt. Jag har dock ingen aning om vad jag skulle kunna göra med det för att få det att se bättre kortare får det inte bli, jag vill ha långt hår nu! Sen vill jag ha någon ny färg, fast gärna flera färger men böh jag vet inte.

Jag vill dricka vin med mina vänner.

Runt halv fem imorse började det. Det är äckligt, det är fult och det gör ont. Jag är hemma idag. Jag känner mig mosig i huvudet och vill helst däcka i sängen.

Haha. Det har varit en så lustig dag idag egentligen. I alla fall om man ser till kollektivtrafiken jag har färdats med.

En man lyssnade på musik när hans barn försökte få kontakt.
En kvinna ville bjuda på pastiller.
En man följde nästan efter mig.

Okej, det kanske inte var så lustigt när det staplades upp vitt på svart.

Anyway, jag är hemma och ska försöka fixa något att äta. Skönt att klockan är så pass mycket att det är svårt att hitta något ställe som kan sälja färdig mat till mig. Bra för både mig och min plånbok...

Jag sitter här, med benen på bordet, datorn i knät och MTV till vänster. Jag har redan sett avsnittet av serien som just nu rullar.

Jag trivs. Det är skönt att det bara är jag som kan låta, bara jag som kan prata.

Jag ska snart ta tvärbanan mot mitt verkliga hem igen. Jag ska vara barnvakt och hämta gitarr och en hög skivor.

Jag missade allt idag. Känns... inte helt ok men inte heller helt värdelöst.

Kvällen igår var mysig. Köpte "hem" mat. Kände mig väldigt mogen.

Nu ligger jag här. Under detta makalöst fina täcke, det är grönt med vita prickar, i en stor säng och har hela stan runt omkring mig. Ska snart dra på mig jeans och gå ut på balkongen och "ta lite luft".

Måste åka hemåt idag, ska hämta gitarr och vara barnvakt. Inte jättekul, inte jättetråkigt.

Hur blir man djup?

Måste säga att nu så här i efterhand när jag sitter på min bädd och bara sitter, så känns det rätt dåligt att jag inte är med mina vänner och har roligt. Hoppas dock att ni har askul ändå, jag kommer igen på onsdag eller till helgen.

Väskan bredvid sängen är fullproppad med minst halva garderoben. Den ska med, skolgrejer ska med, gitarren ska med och viktigast av allt, jag ska med! Alltså jag ska vara lägenhetsvakt i två veckor och jag tycker att det känns knepigt att fixa ihop lite kläder. Hur tusan ska det gå när jag ska flytta på riktigt? Till hösten som jag och någon till går och hoppas på. Herregud vad underbart det kommer bli. Ikväll ser jag fram emot livet. I Juni flyger jag och Malin till Manchester och dricker öl ur alla snygga engelsmän. Dagen innan tar jag, världens töntigaste och blygaste Emelie, studenten. Herregud.

Fan vad tramsigt egentligen, studenten liksom. Bara en massa alkohol och ett papper, eller? En massa pengar kostar kalaset också, skit fult.

Jag gillar dagar då jag ser ut ungefär som på bilden nedan, skön. Det gjorde jag idag när jag körde och handlade mat.

Ja, jag blev jätteglad när jag satt vid en dator i en korridor i skolan. Jag blev liksom minen-glad. Fan egentligen, det är så jävla onödigt eftersom det känns så jävla omöjligt. Men det var kul att höra något.

Jag satt faktiskt och spelade Super Mario där också, förstår inte varför jag gör fel när jag vet hur banorna ser ut i förväg.
Jaja, nu ska jag snart gå iväg, blir barnvaktande en stund idag också, sen hem och bara vara hemma för att jag inte har några pengar att göra annat för. Eller vissa saker kostar ju inte men jag vill göra någonting som kostar. Fan igen.

Tydligen en rätt rejäl sovmorgon imorgon. Det känns som något jag skulle kunna uppskatta riktigt mycket. Hmm, vi får väl se.

Ja, jag vaknade precis. Det är en skön känsla men ändå lite väl tråkig eller? Ja! Jag hade gärna sovit vidare men jag måste vara lite barnvakt idag så jag ska snart pinna iväg och hämta Evelyn. Juste, jag var tvungen att vakna ännu lite tidigare eftersom jag hade lovat att jag skulle skala potatis. Dumt gjort att lova det Emelie, väldigt dumt.

Nåja, innan jag somnade in så gjorde jag lite bra saker också, jag studerade det som kunde studeras, vilket i princip inte var någonting.

Hoppas jag har batterier i mp3n nu när jag snart ska gå...

Två dagar har gått åt. Imorgon är jag tillbaka och det ska firas. Med vad har jag inte riktigt bestämt. Det blir väl ett glas kall mjölk efter hemkomst. Usch, det känns inte alls bra att jag inte har några pengar att roa mig för. Vet inte hur jag ska klara med mat i två veckor till mig själv. Förhoppningsvis kan jag laga lite mat hemma och frysa in och ta med mig. Låter ju gott...
Jag tänkte försöka att inte köpa cancerpinnar på en vecka eller så. Det är ju ändå 50 spänn som bara går åt helvete egentligen, det kan man ju vara utan. För än har jag väl inte kört ner mig totalt i det där som jag tycker så mycket om? Nej, jag har kontroll över det, det har jag.

Jag väntar på att en episod av Californication ska anlända till min dator så att jag kan glo på den och sen släcka allt i mitt rum och sova några timmar. Jävla bra serie det där.

Ena Knife-halvan har gjort det och det är bra, det är jävla bra.

Så här långt verkar det inte som om det blir till att se Glasvegas i Mars... det är verkligen raka motsatsen till awesome just nu i Emelies känslokretsar. Jag är faktiskt uppriktigt sagt nedstämd och ledsen. Samtidigt hoppas jag förtvivlat på att människorna bakom det hela bestämmer sig för att flytta hela kalaset till ett lite mer rymligt ställe. Jag förtjänar det, det tycker jag verkligen. Åh. Självdö någon.

Ja, vilken jävla pissmåndag.

Återkommer senare om varför i hevlete den blev så jävla dålig.

En kul grej var iofs att jag och mamma nyss var och tvättade bilen, i en sådan där biltvätt. Det var en upplevelse utöver det vanliga, tro mig.

På reseeing.

Ligger hemma i min egen säng nu. Den är skön. Den vill jag ta med mig när jag flyttar. När det nu blir...

I fredags stötte jag på Millan vid bussen i Tumba. Det var både jättekul och lite tråkigt. Jag har inte träffat henne på ett bra tag men fick reda på att hon så snart som på onsdag flyttar till Luleå för att plugga. Självklart är det jättekul och spännande och jag är jätteglad för hennes skull men det känns så tråkigt. Vi har nästan alltid bott på samma gata och alltid haft varandra där liksom. Någon slags trygghet har det varit som. Men jag planerar så klart att hälsa på henne och det lär inte bli nyktert då. Haha.

Sen fick jag reda på att Jossan också flyttar till Luleå, dock flyttar hon på söndag men det är väl egentligen ingen skillnad. Snart är båda borta och det är väl jag som står på tur antar jag. Men jag väntar nog ett tag, i alla fall med pluggandet. Karlstad finns kvar, vad jag vet.

Läste lappen om tandläkarbesöket idag igen. Har lite panik nu eftersom det är IMORGON jag ska dit! Vet inte vad jag ska ta mig till eftersom biljetterna till Glasvegas släpps imorgon. Jag för be mamma fixa det, måste ändå gå till tandläkaren och det är väl lika bra att få det överstökat.

Så sa Katarina till mig för bara några tiotals sekunder sedan. Det var mycket roligt för oss båda, tycker jag.
Jag hade egentligen tänkt lägga upp en massa bilder tillsammans med det här inlägget men eftersom jag skriver från Katarinas dator blir det genast en omöjlighet. Attans också. Det får alltså vänta tills imorgon, hur ska ni två personer som läser det här klara er, egentligen?

Matchen hade jag idag och den var intressant.

På måndag måste jag ringa minst ett samtal och på tisdag ska jag till tandläkaren. Vet någon om det är när man fyllt 20 som man får börja betala för sina besök hos tandtorteraren eller om det börjar gälla redan efter 18 år?

Det löser sig nog, om jag inte har fått svar på det innan på måndag så får jag ringa och fråga helt enkelt. Kul, jag är så jävla bra på att ringa till sådana där ställen...

Att Nanne Grönwall har gjort en godkänd cover på Ingenting känns ju smärre överraskande. Herre.

Ska det verkligen vara så? Att livet sköter jobbet.
Just nu känns det så. Imorgon, eller ja, om några timmar bara så väcker mitt liv mig till liv, vare sig jag vill det eller ej.
Det är alltså skolan jag talar om. Skriver*. Det känns. Ja, det känns liksom. Jag orkar inte vara upphetsad över att börja imorgon igen. Jag brukar för det mesta vara lite pirrig dagen innan första skoldagen. Den känslan kommer bara på kvällen innan och försvinner när man har satt sig vid en bänk i klassrummet. Då är det finito liksom.

Vad gör jag uppe då? Mitt dygn är inte min vän. Vi har något otalat med varandra. Jag har haft 2 veckor på mig att få ordning på skiten, självklart lyckades jag inte. Inte med det heller.
Jag har faktiskt kontakt med någon från den yttre världen, det känns bra. Lite mer liv liksom.

Jag klippte lugg då.









Hej vad det går, håret står.

Sitter i soffan. Mamma glor på någon film. Kostymfilm, Emma heter den. Jag gillar bara språket.
Kom på att jag snarare ligger än sitter i soffan.

Jag försökte vända tillbaka dygnet idag, men det gick inte bra. Jag skulle släcka ner vid 01 tänkte jag. Låg och vred på mig i en halvtimme och sen satte jag på OC igen. Halv 4 tror jag att jag stängde av pga trötthet. Ställde klockan på 10.05 för att komma igång lite. Vaknade senare, närmare bestämt vid 12. Känner mig knappast utvilad.

Igår kollade vi så att internetsakerna funkade bra med min dator i Hammarby. Min moster ska ju pysa till Thailand i 2 veckor och har frågat mig om jag vill vara lägenhetsvakt. Dum fråga liksom. Internet funkade som det ska och ja, det blir helt enkelt svinbra.

Juste, klippte luggen igår ja. Igen... nu är den hel. Lite underlig också. Jaja.

Ja, jag hamnade i säng. Det tog dock lite längre tid än det borde gjort men vad gör väl det om hundrafem år?

Utgång blev det igår, trots litet tvivel. Knast, oh surprise! Angelica spräcktes och det var trevligt. Förstår bara inte riktigt varför vi gick hem så tidigt. Fast det var bra, då slapp man vara hemma vid 3. För det är en så stor skillnad mellna halv och hel. 3 alltså.

Jag tror vi ska ha some guests today too. Johanna and the kids. Känner inte för tårta just nu om jag säger så. Det är fint väder så man borde inte vara inside. Blandar rejält känns det som.

Ja gott folk, det är så här jag har spenderat största delen av denna högtidliga afton. I sängen. Jag har dock varit finklädd och så. Jag har glott en smula på Heroes, äntligen börjar det hända något. Nu funderar jag på att fortsätta att glo på OC lite. Har väl halva första säsongen kvar skulle jag tro.

Jag gick till sängs innan tolvslaget, men Bobbo kom och väckte mig runt 23.40 och var helt panikslagen och nästan gråtfärdig eftersom jag låg och sov för det fick man ju inte göra. Då fick jag så jävla dåligt samvete. Vad har jag uträttat den här dagen? Jag har ätit god mat och druckit gott rödvin men jag har inte varit nöjd. Jag har försökt förstå varför jag valde att stanna hemma istället för att roa mig med vänner. Jag var och är fortfarande jävligt sliten känner jag. Det har blivit lite mycket på senaste tiden. Först rejält och hemskt i söndags och därefter lite mjukare men än dock igår.

Jaja. Nu är det klart i alla fall. Jag hoppas att Simona får en tokbra resa till Gran Canaria och att hon och Malin har haft en jättebra kväll. Verkar inte som om sms:andet fungerar som det ska då mina sms till er inte vill skickas iväg. Nåväl. Ni är fina.