Men självklart har jag tänkt den tanken, att jag verkligen skulle vilja ringa och sjukanmäla mig och bara glida ner mellan dom fortfarande varma mjuka lakanen och kanske innan öppna balkongdörren så att fiskmåsarna kan få vara med lite. Men arbetsmoral people, arbetsmoral. Eller nej, haha, egentligen är det väl så simpelt att jag inte får några pengar när jag inte är där!

Det blev lite hastigt, det där sista. Det ber jag om ursäkt för. Alltså se den där filmen! Gör det verkligen. Den är verkligen som titeln säger fast med lite andra böjningar-elser. Den är vacker den är stark, den är allt annat än brun som bark. Kul Emelie fyfan vad fiffigt. R är en kuk. True Romance är nästan i klass med Barfly för min del. Åh, jag älskar mina favoritfilmer. Idag tycker jag om mångt och mycket.

Katarina mest och det är jag glad över.

Nedan hör man ett av världens bästa soundtrack. Det räcker inte med att säga att soundtracket är bra, filmen är även den en av världens bästa. True Romance. Fyfan, jag får gåshud mina vänner, jag får gåshud.

My life ain't no holiday
I've been through the point of no return
I've seen what a man can do
I've seen all the hate of a woman too

Mobilen vill inte och det vill inte jag heller. Jag känner mig jävligt besviken och irriterad. Förstår inte hur vissa vågar ge mig dåligt samvete pga något som jag själv skapat. Åh, det går ju knappt att få någon att förstå med bara text och tomma ord. Vet dock att en kommer att förstå, hon var nämligen med vid ett tillfälle.
Jag har alltså sagt en sak, som i princip bara handlar om mig själv och min framtid. Jag har aldrig bestämt någonting definitivt jag har bara tänkt högt så att säga. Det har handlat om när, var och hur mina framtida studier ska se ut.
Vips, jag får besked och känner att jag inte helt och hållet orkar bry mig. Visst, kul att jag lyckades ta mig in men jag orkar inte plugga. EXAKT det har jag försökt få vissa att förstå men mitt under en av mina utläggningar slog det mig. Vad fan! Jag behöver inte förklara mer än jag känner behövs, det är mitt liv och mitt beslut. Fan, känner att jag börjar böla snart. Typ nu faktiskt. Men jag blir bara så ledsen av att veta att några jag faktiskt ibland, för det mesta, ser upp till är besvikna på mig utan att jag överhuvudtaget kan förstå varför. Just nu ser jag verkligen inte upp till dessa två.
Och där bröt jag ihop... saknar min familj.

jag trodde att jag skulle orka ikväll, att skriva någonting vettigt men jag hade fel.
Jag läste av mig själv på fel sätt.
När jag jobbar så tänker jag så fruktansvärt mycket. Idag tänkte jag på ytlighet, första veckan planerade jag att skriva böcker, jag har tänkt på framtid, jag har tänkt på personer av olika slag. Listan kan göras lång, alldeles för lång. Jag tror nämligen att jag kanske har tänkt lite för mycket. Eller nej kanske inte för mycket men på fel saker. Idag började jag faktiskt skriva ner på ett block vad jag tänkte, men det lät alldeles för... vekligt?
Nåja.
Ikväll ska jag komma ihåg att lyssna på Karlavagnen, ämnet är otrohet och det kan kanske bli intressant. Jag är så trött på att se på tv på kvällarna.
Här får ni så länge;

Ser inte riktigt när jag ska ta mig tid och faktiskt skriva något intressant och vettigt här, kanske om något som FAKTISKT HÄNDER I MITT JÄVLA LIV. DET ÄR ÄNDÅ EN DEL... jaja... det verkar inte bli idag.

Att redan sitta med datorn i knät och fötterna på bordet när det inte ens gått en timme sen man slutade arbeta känns, underbart. Nog för att jag kan tycka att det är lite tråkigt att inte bo hemma, nära vissa, så är det så otroligt skönt. Ingen stress till tunnel- eller tvärbana - dom går jämt ändå, bara det.

Jag kanske räknar ner till helgen men jobbet mitt är faktiskt fint.

Jag ska faktiskt äta middag om bara några minuter. Efter middagen tar min moster med mig hem till sig för jag ska få bo där nu. Ett tag framöver. Imorgon börjar jag arbeta och det känns lite... jobbigt måste jag säga. Är inte helt inställd på att sova, jobba, äta och sova. Det känns väldigt främmande måste jag säga. Helgen har varit fin men jag hinner inte dra den nu. Det får bli sen, vid vattnet kanske.

Blöt kyss

Av Mikael har jag fått en biljett till Thåström, den räknas som en studentpresent liksom. Det ska bli väldigt fint att se den där. Jag fick inte just gåshud på mina armar.

Idag somnade jag nästan innan lunch, framför datorn på jobbet. Sen blev det lunch i Kungsträdgården och imorgon ska jag jobba lite, sen hälsa på på det kommande jobbet, sen hämta mobiltelefon, därefter träffa Mukkael, därefter klä om från svettiga kläder till fuktiga(?) kläder, sen knäcka en trefemma? Det ska bli så skönt med helg, åh, idag såg jag och Katarina en älg när vi åkte till Grindsjön. Jävlar i London. Satan, det var något jag skulle citera. Alltså något som Katarina sa som var så dumt och vackert att det skulle få en plats här, men vad fan var det nu då? Katarina säg!

Livet är ändå väldigt fridfullt nu må jag säga. Tack för det, Emelie!

Jo, dessa jävla piller. Fy vilken oreda dom skapar i ens liv.
1. Glömmer påbörja den nya kartan igår.
2. Hittar inte hela asken med 711 kartor i.
3. Låt mig spinna vidare lite på tvåan. Jag letade som ett jävla djur, lyfte på varenda plagg på golvet och gick ner och rotade bland grejer överallt och började nästan gråta när jag insåg att jag förmodligen inte ens kommer dö på grund av detta borttappande. När jag står med armarna längs kroppen, som för den delen hade en väldigt uppgiven hållning vid detta ögonblick så får jag för mig att lyfta på min jävla studentmössa och vad finns där under om inte den gladaste lilla ask som någon någonsin skådat.

Jag ger den här händelsen den här bilden;