Det spänner i axeln och det trycker i näsan. En jävligt otacksam kombination vill jag säga.
Är hemma i Vårsta. Ska alldeles strax köra Annika och hennes vän till Nynäshamn för att dom ska på någon trevlig fest. Jag själv är helt slut i kropp och själ om jag får säga så. Orkeslös och nästan helt viljelös också.

Men min tatuering, den lever nu. For that I'm grateful.