I en säng i en annan stad med. Imorgon kommer jag hem, förr eller senare och det lutar väl åt senare. Det har varit en tung dag och nu ska jag klappa igen butiken och klä av mig och krypa ner i dom opersonliga hotell-lakanen.

Sitter och funderar på hur det nu är Bert säger hej till din kära dagbok. Det hade varit grymt att inleda inlägget med det tycker jag men jag vågade inte försöka då det hade varit en katastrof om det hade varit inkorrekt citerat eller snott liksom. Inte för att jag hade citerat, det är jag för stolt för.

Filosofin gick bra, det tror jag i alla fall. Jag var rätt okoncentrerad kände jag men jag skrev en del.
Religionen gick ok, det visar resultatet nästa vecka förhoppningsvis.

Efter lunch och innan prov hade jag en jättebra stund med Simona och Emma. Det var blandat prat men allt kändes liksom fint och att solen sken gjorde det om än finare. Thousands of tacks hörni!

Idag då, torsdag står det väl i var svensk kalender och även i min. Åker om en stund mot Finspång för att natta över och för att imorgon forslas vidare till Helsingborg och Åstorp. Vi sover på något hotell där över natten och åker förhoppningsvis hem rätt skapligt. Men det tar några timmar och det kommer kännas konstigt mest hela tiden. Örk... så känns det. Nåja, nu ska jag hoppas på att Annika snart kliver in genom dörren så jag får ta en bit av vetelängden som ser så jävla god ut nere i köket.

Jag fyller år på söndag, det har jag blivit påmind om nu i en vecka ungefär. Underligt. Ha en makalöst bra helg.

Shit, vad gör jag när mina föräldrar dör?

Känner hur gråten pumpar i bröstet.

Jag har setat i det här jävla köket i en evighet nu. Har jag fått någonting uträttat? Ja, en liten osmaklig del. Men det var då själva fan vad mycket jag måste svära idag. Jag är trött och känner mig inte pepp på någonting. Imorgon åker man till Finspång och jobbiga timmar väntar. Nu återgår jag till Filosofin, eller religionen... eller inlämningen. Eller? [Svordom]

Zoega gör ett så djävulskt gott kaffe. Det är allt jag har att säga just nu. Huva.

Jävligt snygg Emelie, att du låter irriterad när du talar till din familj, bara för att du är så jävla sur och gnällig på allt annat, förutom familjen din.

Snälla jävla alvedon, börja gör det ni/du är fucking till för. Annars är jag rädd att jag kommer att få dåliga resultat på allt som ska göras den här och kommande veckan. Okej, lite har jag gjort än så länge. Typ därför jag låter mig själv ta den här lilla pausen. För liten ska den bli, det vill jag lova. När jag kom hem och insåg att jag hade klänning på mig sprang jag upp på rummet och sköt fötterna i mina svarta, 10 cm. Also known as skor. Efter några "längder" kände jag mig rätt dum.

Förstår inte vad det är för fel på MSN...

Japp, jag har ansökt om att få ställa mig i bostadskö i staden under den här texten.

Okej, håret har fått två flätor och jeansen är utbytta mot fula mjukisar. Snart ska överdelen bli bytt också och sen är det dags att ge sig ut igen. Det är eggande må ni tro. Knöl hårt.

Okej, håret har fått två flätor och jeansen är utbytta mot fula mjukisar. Snart ska överdelen bli bytt också och sen är det dags att ge sig ut igen. Det är eggande må ni tro. Knöl hårt.

Jag sov länge idag. Det var väldigt skönt men det är som vanligt, jag avskyr att se på klockan och sakta men säkert inse att halva dagen är åt helvete. Den var liksom för väldigt länge sedan. Nåja, jag har varit inne lite på studera.nu, det gav inte så jättemycket förutom att jag la något i en liten grön korg.

Sockerkaka, kaffe, middag och så vidare, det vittnar om att någon fyllt år och det stämmer ju så in i helvete bra.

Njut nu av den sista lediga dagen på en vecka.

Bör lyssna med på Nina Rochelle men inte just nu.

Om några timmar ska jag ta mig mot staden och träffa Annika, mamma och pappa för bio och därefter middag. Det blir nog otroligt mysigt då vädret verkligen är på min sida idag. Mmm solglasögon.

Det är lite så det känns idag. Den här veckan har varit väldigt behaglig och jag har faktiskt hållt igång väldigt bra och jag tenderar att fortsätta så känner jag. Jag har sovit utomordentligt bra och kvällarna har inte blivit för sena. Jag har varit i skolan varje dag förutom i onsdags då jag faktiskt var ledig.

Så om vi då säger att veckan har varit relativt lugn, kommer då min stundande helg bli ett helvete likt en orkan?
Jag är lite rädd för det, men då kan jag faktiskt bara luta mig tillbaka i vår fina, randiga fåtölj och minnas att den största delen av morgondagen redan är planerad. Det blir bio och middag med Annika och mamma&pappa. Väldigt trevligt initiativ faktiskt, helt utan att pappa hade några fribiljetter eller ja, något sådant. Haha, vad elakt det där lät. Vi ska tydligen se Män som hatar kvinnor vilket inte känns speciellt unikt just nu men eftersom både pappa och mamma läst boken/böckerna, you tell me, så är dom lite på för den. Dock lär det bli mer intressant och spännande för mig och Annika eftersom vi inte vet vem fan gärningsmannen är, för jag antar att det finns en sådan.

Kiss

Woke up in the evening to the sound of the screaming, through the walls that was bleeding

all over me.

Ja, jag tyckte att det såg estetiskt "riktigt" ut att göra en rad mellan den första och den avslutande frasen, bara för att den texten är så cool.

Jag sökte ett jobb idag också, ett sommarjobb som sommarvikarie på ett äldreboende. Men jag har inga förhoppningar. Jag har börjat bli lite mindre hoppfull när det kommer till jobbsökande, eller kanske bara realistisk. Det passar ju mig då jag rätt ofta tenderar att kalla mig själv för realist när jag påpekar att något så allsmäktigt som en gud skulle finnas är mer befängt än att Carola faktiskt är en människa som borde behandlas därefter. Vad i helvete skriver jag? Jag hatar när det låter som att jag vill låta oigenomtänkt, vilket betyder att det i så fall skulle vara genomtänkt. Det är inte så, jag lovar, jag lever på impulsivitet. Jag lever på impuls nu, via fjärrkontroll. Himmel och pungstruts vad jag fick in en kent-grej snyggt i det här inlägget.

Jag tänkte se Debatt som börjar om drygt tio minuter, det verkade intressant.

Emelie klarar av att leva och det borde väl ses som en bedrift, eller?

Jag och min mamma hade en underbar dag igår. Blir glad i hjärtat när jag tänker på det och hon sa flera gånger att det var en jättemysig dag.

Men idag förstås det, idag är det en speciell dag för min stora lillasyster Annika har en så kallad födelsedag idag och grattis säger man därför till henne. Hon är 16 år nu och det känns underligt. (Rubriken har alltså ingenting alls med Annika att göra, förutom det sista ordet.

Puss

Nu ska jag alldeles strax laga lite mat, för jag ska träna sen. WOHO!

Idrotten gick, jag raspade upp armen en smula mot en klättergrej, alltså en sådan där knöl man kliver/tar tag i när man klättrar på vägg. Det svider nu vill jag lova.

Lunch ska intagas och det ser jag endast som något oerhört positivt då jag råkar vara enormt jävla superhungrig!

Åh helvete vad jag har älskat mig själv idag, och bättre blir det. Jag ska nämligen ut och springa nu! Med en massa underbar musik i öronen. Det blir mycket Ebba Grön och The Knife känner jag. Åh, jag är så pepp. Sitter helt redo.

Om jag tar med mig datorn till en spegel så kan jag platta håret, för att fördriva tiden.
Jag tror dessutom jag ska göra det iförd endast bh och trosor. Vild dag idag!

Hej.
Solen verkar skina lite bakom gardinen och det mina vänner, det uppskattas vill jag lova. Det är något jag behöver! Sol. Jag funderar seriöst på en vårjacka idag. Men vågar jag? Tänk om det blir jättekallt sen... nejdå. Blöh. Bussen går 11:12 så jag har några minuter till på mig att bestämma mig. Fint med sovmorgon en måndag, det borde vara bas tycker jag.

Då - skola med religion och psykollogi. Sen - förhoppningsvis tar jag mig till körskolan en stund. Jaja.

Varenda människa borde få lyssna på New Order. Det är som om det ibland blir jävligt mycket roligare och framförallt lättare när man hör deras otroligt sköna "dunk". I onsdags fick vi höra Blue Monday när vi var på golvet. Jag såg inte dig, Katarina, när den låten spelades och jag anar vad du gjorde men jag och Simona höll ställningarna ändå.

Jag har lagat lite mat, fast den maten ska ätas senare - till middag. Köttfärssås som jag varvade med att läsa lite ur världens fortfarande tråkigaste bok om bilkörning.

Hei

Jag kände mig verkligen ultracool när jag i takt med Destroy everything you touch gick med mina lila tights och vita sneakers där inte ens en räv kunde se mig.

Kvällen har spenderats med rödvin och mat. Dessutom har jag läst en massa. Väldigt stimulerande.

Jag kände mig hemsk när jag sa till pappa att jag tänkte ta en promenad, speciellt när han sa att han självklart hänger på. Jag var tvungen att säga att det bara var jag och mp3n som skulle gå ut. Han var nog ändå rätt nöjd med att bara sitta i fotöljen och glo på skidåkning. Min kära pappa.

Det var slaskigt och snöigt när jag var ute. Kallt om öronen men bara på utsidan för på insidan värmde Ladytron och Ludovico Einaudi fint. Nu ska jag nog ta en varm dusch och kanske ett fotbad efter det. Förmodligen läsa lite, antingen i världens tråkigaste teoribok eller i en bra bok av Ray Kluum. Det är lite ta-hand-om-Emelies-yttre-idag-känsla idag. Väldigt främmande. Känner jag mig själv rätt så innebär det att raka benen och smörja in hela kroppen med någon billig lotion, mer orkar jag inte.

Som vanligt på en helg kan jag inte gå upp när klockan har ringt. Idag var det 09:00 jag hade satt den på, jag tänkte att det skulle vara alla tiders om jag faktiskt kom upp och började städa någorlunda tidigt för att sedan ha några timmar kvar innan det blir eftermiddag. Nu sitter jag här på min bäddade säng med datorn på mitt rena röda lilla bord och det luktar rent här. Jag tänkte att jag skulle klä på mig och gå ut på en promenad alldeles själv. Det låter så skönt tycker jag. Ja, det ska jag fanimig göra. Klart och slut.

Jag avskyr att jag är så trött och seg just ikväll. Roligare än så här blir det inte och jag vill ligga med Per Morberg.

Nu ska jag sova.

Alltså, min mobil väckte mig runt 04:20 på natten. Ja, inte fan kändes det som morgon i alla fall. Upp helt ensam och som tur var hade jag duschat igår, annars hade det inte fungerat. Gjorde i ordning två goda macker och lite juice att ta med på tåget, det smakade då vill jag lova.  När jag gick i backen ner till bussen så kände jag mig verkligen ensam. Alla hus var svarta och gatlyktorna gav ifrån sig ett obehagligt sken. Vet inte riktigt vad skillnaden är mellan att gå hemifrån tidigt när det är mörkt och att komma hem vid samma tid när man varit och svinat, men någon skillnad var det eftersom jag nästan blev rätt för ljudet från mina egna fotsteg. Stora Emelie blir rädd för små saker - illa. Nåja, halkbanan är alltså avklarad och det var kul men lite segt kan jag tycka. Känner fortfarande att 1500 riksdaler var alldeles för mycket pengar för dom 4 timmar det tog.

Fyfan vad äckligt jävla tidigt jag ska upp imorgon och vad onödigt det hela känns egentligen, kuk.
Jag ska alltså åka till Gillinge (låter som den där ostätande älgen) för att åka med en bil på en is-bana. Jag vet och förstår att det är viktigt men... jag kunde väl fått slippa?

Skitsamma, det känns inte kosher att klaga mer nu. Nu ska jag snöa in mig i Thåströms spelning på Zinkensdamm från förra året. Han var nog faktiskt, bättre än efterbandet Kent. Nog faktiskt.

Åhej och hå. Kvällen blev faktiskt väldigt lyckad. Jag tror att kvällen sammanfattades jävligt bra när vi alla tre var på väg mot nattbussen. Jag tror att det var två ord som satte pricken över iet liksom. "Alltså" och "Herregud" är det jag talar om. Väldigt underhållande att ligga här helt utslagen i sängen och tänka på hur mycket vi sa det. Någon kanske sa "han var ju tamigfan överallt" också men det kan jag inte riktigt säkert säga. Jag och Simona har kissat in några revir nu också. Perfekt ju. Kul för personalen på Nordea i Tumba. Say no more.

Jag knäppte några bilder, mest innan men några på hjärtegullen som var med mig inside.

Nu sitter jag på Katarinas golv. Det är mysigt här. Karin håller på med Katarinas yttre. Ja, inte hennes inre i alla fall. Katarina fyller 18 år idag. Det är en stor dag i en liten kvinnas liv. Inte för att Katarina är en kvinna, nej, det vill inte jag kalla henne. Det känns bara fel. Men i alla fall, hon har ju varit lite som ett nervvrak under dom senaste veckorna. Det är dock ingenting som vi andra, runt omkring henne har kunnat göra någonting åt. Förutom att jag har verkat något bitter och sagt att det bara innebär en massa bekymmer att fylla 18. Nu ska vi ju inte gå igenom för mycket som handlar om mig, för den här dagen handlar faktiskt inte ett skit om mig. Jag antar att jag nu borde skriva jättemycket om hur Katarina är och hur hon har varit osv. Men faktum är att jag inte ens känner henne. Vi är bara vänner på ett ytligt plan. Nej, nu skojade jag självklart. Men det känns som att jag just nu inte kan gå in på hur fin Katarina är eftersom hon förmodligen kommer gå in här om en stund och skulle jag skriva något hjärtskärande skulle hennes smink rinna och hon skulle se ut som en zebra kvällen då hon tar steget ut för första gången. Bokstavligt talat alltså... Det här är Katarina och hon är en av dom viktigaste personerna i mitt liv.

Vaknade runt halv tio, frid och fröjd och Katarina kom hit för ett tag sedan. Vi fick just reda på att vår lektion börjar en timma tidigare än planerat. Det gör att vi får det jääävligt svårt att hinna vara med ens en hel timme av lektionen. Kuken på det säger vi då vi båda gillar psykologi. Jaja, så här såg jag ut igår då routern inte fungerade som jag ville att den skulle.

Nej, det blev ingen bild. Nu göra våfflor.

Pianot får mig just nu att känna både hjärta och smärta om man kan säga så. Det är så fint och vackert och allt, men det är ändå så otroligt sorgligt. Dessutom har vissa låtar en konstig betydelse.

Helgen har varit fin som en rullgardin. Dock känns det som om jag äter hela tiden och som om jag äter mycket varje gång. Vad göra?!

Orkar inte försöka komma upp med en rad olika passande ord. Här kommer det en serie bilder.

Trevlig gårdag med långväga gäster. Impulsivt och sent blev det.

Nu åter till allvaret och Katarina står i min hall och väntar på att vi ska gå ner mot bussen. Projektarbete och vi är duktiga. Stackars Karin som hade tagit fel - vi tycker om dig ändå.

Hela familjen var just ute på en otroligt härlig promenad. Hela familjen plus Bittan ska jag säga. Hon var ju faktiskt med.
Innan promenaden åt vi våfflor. Det smakade bra kan jag säga. Så är det.

Strax blir det dusch och påklädning för att sen pysa iväg till Simona, som redan börjat dricka vin? Härligt.

När jag så snyggt gled ner för trappan för en timme sedan så var Bittan på väg att ta med sig Annika och Frida till the Capital of Shopping - SKHLM!!! Nåja, jag skojade friskt och sa att jag bara skulle hämta min duffel så var jag klar. Till skämtet hör att jag inte hade några byxor och än mindre en duffel. Jag blev kvar i trappan alltså. När dessa tre livfulla gestalter givit sig av började pappa tjata på mamma att det var dags för dom också. Skulle dom också iväg?!

Efter att mamma tydligt klargjort för mig att det var HON som skulle köpa strykjärnet och eftersom pappa aldrig använder det ska hon bestämma vilket strykjärn som ska köpas och om det ska köpas. Ord och inga visor. Som tur var så pussades som lite smått efter "grollet".

Nu sitter jag här, i en randig konstig sak, bruna mjuka byxor och raggsockor på fötterna. Jag har druckit en C-vitamin och smakat på en längd. - Vaaaar är vetelängden? - Nu har jag kollat igenom det mesta och tänkte att jag skulle göra klart mina artiklar som jag hoppas att Karin och Katarina kan förstå någonting av imorgon.

Hörde nyss Ice cream van via telefonen. Tusen tack.

Matt dag. Väldigt matt. Förstörd skulle jag kanske vilja säga.

Att lite piano kan kännas som så mycket visste jag inte. Jag vill gå på konsert den 23 maj. Någon som vill göra mig sällskap?

Efter tre koppar kaffe är jag väldigt nöjd. Inte ett dugg hungrig så jag låter bli middagen idag. Åt jättegod sushi till lunch med Mikael. Nu är jag mätt på det på ett litet tag. Kan vara bra för mig kanske, huva.

Annika är någonstans i närheten av Nalen just nu, hon ska se Timo Räisänen. Kul för henne, jag klarar mig. Jag ska dock hämta henne någonstans senare ikväll. Kul kul. Ska välja någon bra skiva att ha i bilen. Undrar vilken...
Förresten var min körlärare jättenöjd med mig efter dagens 80-minutare. Kul.

Seriöst, ta er tid att titta/lyssna på det här, det är så vackert.

Rasmus:
Broder Daniel Forever
Hoppas du gör de bästa valen!
2009-03-05 @ 15:55:08

Ja jävlar, där har vi svaret på frågan som följde föregående inlägg. Imponerande.

Nu ska jag dricka kaffe och äta ett äpple och en banan.

Jag har fortfarande haft en väldigt bra dag. Den är snart slut och jag tänkte sova alldeles strax men jag kände bara att jag måste tömma mig lite på det jag tagit in idag. Jag har några förslag till vad jag ska söka innan den 15/4. Jag orkar inte rabbla nu men det rör sig om spännande saker och fina städer.

Rubriken innehåller mängden låtar och sammanlagda minutrar på en av världens bästa skivor. Seriöst, gissa nu för fan!

Dagen började med att jag tappade ett paket på bussen. Hade bara njutit av en enda innan det hände. Som tur var kom Simona och räddade min morgonilska.

Sicken bra dag det varit idag. Men efter solsken kommer regn, eller? Nåja, bäst att njuta under tiden, jag är fortfarande på topp känner jag.

Jag, Katarina och Karin besökte Rosendalsgårdens Äldreboende idag. Det var väldigt mysigt där. Elvira 95 var väldigt tuff och Ole 81 var en man i sina bästa dagar. Han gillade tjejer och bilar. Därefter for vi till Storvretsskolan. Fick bra respons.

Nu ska jag ringa in kurser som går att läsa på distans, kolla halkbana och även boka, skriva en artikel om det jag varit med om idag.

Hil

Jag brukar också tänka lite längre ner ibland. Tänka på svåra och gömda saker som så sällan syns i en så okomplicerad vardag. Det är dock väldigt sällan orden blir lika fina, hårda, elaka, brutala osv, som tankarna är.

Jag kan känna att jag är lite glad över att jag inte har möjlighet att dricka alkohol just nu.

Jag läser ett arbete om Schizofreni och ett om drömmar. Det tredje har jag inte fått än så det är lite svårt att läsa. Intressanta arbeten båda två. Hoppas det blir en rolig diskussion imorgon.

Annars är det, som det är. Telefonen går varm och pappa diskuterar med sina syskon. Dock endast med 4 av alla 10. Jag ska inte säga att resten inte räknas som hans syskon. Det låter hemskt. Men det är väl så det känns.

Självklart har jag och Annika redan haft en dispyt. Hey Emelie, lyckat efter mindre än ett dygn på hemmaplan.

Nog visste jag att jag skulle ha otroligt svårt att sova efter att jag kommit hem. Det var en självklarhet med tanke på det vända dygnet. Jag somnade ändå sen. I tryggt förvar. Förberedd.

Det jag var förberedd på var dagen idag som skulle innehålla ett kärt återseende. Det jag inte var beredd på var att det skulle vända redan innan jag satt mig upp i sängen.

Att påstå att jag är förkrossad och helt bedrövad över det som hänt är att påstå för mycket. Det som är underligt är hur någon som man knappt haft  någon kontakt med under större delen av sitt medvetna liv, påverkar en mer som död än som levande. Det är som om han stått i hörnet av rummet som man skulle kunna likna vid mitt liv. När han nu äntligen fått en kamrat att leka med, som av en ren händelse råkar vara väldigt lik Döden, då kan han inte längre stå i hörnet som en annan utböling.
Flest tankar går till min pappa. Det som gör mest ont är att se hur han försöker samla sig. Frida är i någon fas där hon tänker för mycket. Eller nej, jag ska inte säga att hon tänker för mycket, bara att hon tänker mycket. Hon sprang in och la sig bredvid mig och med gråten i halsen frågade hon: Emelie, vad händer när du försvinner från mig?

Jag är bara så oerhört glad över att jag hann hem till min familj innan det hände.

Ett försök till att skriva något fint, något som kan komma att beröra. Vilka ord ska man välja? Kärlek? Lite torftigt då det knappast betyder någonting särskilt utan en jävligt lång rad med olika saker. Symbolen för järnvägskorsning dyker upp någonstans i mitt huvud. Tänk om det hade berott på något istället för att förklaringen finns där jag sitter. I en stol i vagnen där vi i 2:a klass får sitta. Någonstans mellan Hallsberg och Södertälje Syd. Blunda och sluta ansträng dig, Emelie Maria.

But hey honey, I'm home.

Arbeten klara och skickade. Å vad jag har en bra känsla i kroppen, nej men verkligen...

Det jag saknar mest just nu är faktiskt min familj. Pappa träffade jag senast i söndags och resten av skaran lämnade mig i måndags. Vilken vecka det har varit. Glad att jag fick med i ett sms att jag faktiskt saknar dom.

Fred ut.

Brun soffa. Pinne mellan två fingrar. Autism. Destroy everything you touch - Mammut. Oj vilken bra film.

Imorgon är det måndag och på något vis ska allvaret ta fart igen. Kanon. Alltså inte att det är bra, utan att det känns som att man befinner sig i en kanon. Rätt som det är ska men befinna sig på en helt annan plats, en allvarlig sådan. Väldigt ångestfylld. Men vad fan, jag har underbara varelser var jag än går, förutom när jag ensam sitter på en röd ful gammal buss på väg hem eller vart än den ska ta mig. Nu blev det väldigt underligt alltihop. Men det är väl meningen kanske. Annars vore det inte på riktigt.

Autism och befrielse är två ord som jag gärna sätter tillsammans i samma mening. Det låter lockande och vackert.

Jaja, någon tror tydligen att den ska ha en ynka chans att slå mig i spelet vi i folkmun kallar Monopol. Lycka till säger jag, som den där gubben säger efter tipsraden på radion.

Men fyfan vad sent man vaknar här nere. Undrar hur det kommer sig...