Music is power

Vid middagen frågade min pappa om jag gjort något nyttigt i helgen. Nyttigt?! Jag höll på att börja grina vid bordet, men jag hann springa upp. Faran över. Jag har inte berättat för någon i familjen, men Annika lär ju få reda på det imorgon i skolan. Skit kul. Bättre det kanske. Jag orkar inte ta upp det. Men alla dessa frågor är så jävla jobbiga att svara på. Jag fick ett rätt kul sms också, eller nej det var fan inte kul. Det var jävligt okänsligt.

Jag har spelat innebandy match idag. Haha, spelat var att ta i en smula men jag stog med på spelarlistan och jag var väl inne på planen då och då, inte för att jag uträttade någonting alls i princip. Fast jag gjorde faktiskt ett mål. Men jag orkade verkligen inte bry mig. Dessutom håller jag på att lägga av med innebandyn, det är inte kul längre och jag är inte alls motivierad. Jag vill bara att allt ska vara som det var.. då. För ett år sedan.

Det ska bli så jävla skönt att få komma till skolan imorgon, kanske glömma allt annat för ett tag. Fast jag kommer förmodligen att vara tvungen att redogöra för vad som har hänt. Men inte för mycket hoppas jag. Jag vet inte om jag vill säga något. Jag vill inte tänka på hur det är. Fan igår kändes det så mycket bättre. Idag är det som om någon har opererat i mig och tappat saxen, den sax som nu klipper i mitt hjärta hela tiden. Sen tror jag att läkaren glömde att sy igen mig!
Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0