Efter ytterligare en dag på hemmaplan känns det som att jag skulle behöva en rejäl bortamatch. I skolan alltså! Herregud inget annat...

Jag fick ett tips angående hur man kollar om det kan vara knas med bihålorna. Jag böjde mig fram och kände hur det verkligen sprängde i hela pannan. Sen slog jag mig själv över ögonbrynen och vid kindbenen och mycket riktigt, där gjorde det jävligt ont.

Jag har inte gjort något åt detta än, jag tänkte gå till skolan imorgon vad som än händer. Ska fan vara med och simma också, tänkte jag.

Nu måste jag gå och snyta mig. Fräsa näsan liksom.

Igår ställde jag mig i bostadskö i Linköping.
Idag la jag in min första räkning.

Vad håller på att hända med världens mest barnsligaste Emelie som alltid var blyg när det var släktkalas?
Vart har hon tagit vägen, hon som hellre höll handen på bänken än lyfte upp den i luften och gav läraren rätt svar?
När hände allt? När hände livet?

Jag vill ha svar på precis allt!

Glömde ju att nämna att Karin hade födelsedag i tisdags. I am very sorry you, my oh so beloved norwegian wood.

Yes indeed. Inte igår jag skrev här direkt. Har verkligen inte haft lust att skriva vad som har pågott i mitt lif. Inte för att det har varit något speciellt, har bara inte haft lust liksom. Så, nu är det utrett. Förstår att måååånga har undrat var jag har varit osv.

I onsdags var det utgång, Baba var offret. Karins första. Det var synd eftersom det var en dålig kväll. Det var dock Babas fel!

Igår torsdag var det SACO-mässan. Jag blev helt lyrisk. Jag har iofs vetat ett bra tag vad jag ska läsa och bli och så men igår kändes det rätt nära. Så nära att jag faktiskt inte vet om jag vill ta ett år/halvår off. Gah!

Idag fredag skola och barnvakt, inte så uppetsande.

Imorgon arbetar jag från kl 12 till 16 skulle jag tro. Behövs väldigt mycket men känns tungt.

Sova en timme nu? Mmm vad skönt.

Åh ja! I natt svensk tid sändes elfte episoden, jag har den på burken och ska nu se den. Ih!

Tänkte faktiskt skriva ett ordentligt inlägg sen, var ett bra tag sedan.

Ja, skolan slutade 11 och jag är hemma. Väntar på att mamma ska komma hem med pärlsocker och vaniljsocker så att hon kan baka sina bullar och så att jag kan göra min kladdkaka. Tänkte vara så jävla lat att göra den i micron. Minns att jag och Katarina gjorde det hemma hos henne en gång, i somras tror jag. Det var svingott och nu måste jag testa hemma, med våran micro.

Jag invigde min lusekofta idag. Eller alltså jag har ju använt den förut men inte den här hösten/vintern.

Idag blev det så att jag inte hade förstått att vi faktiskt skulle hinna med att ha idrott. Trodde att alla lektioner var inställda helt enkelt. Så eftersom jag inte hade några id-kläder idag så gick jag mot bussen direkt efter provet. Provet orkar jag fan inte ta upp mer än så här. Det kändes bra men om jag börjar fundera mer kring skiten så kommer det genast kännas sämre, as usual.

Well, jag och Katarina kom med samma buss till tumba och jag hade redan innan hört med mamma och vi skulle klaffa in perfekt så att det bara var för henne att hämta upp mig och sen köra mot IKEA. Igen...
Katarina följde med och det blev fika, skratt och en sväng till Maxi också... självklart. Jag köpte två lampor, dock inte på Maxi utan på IKEA. Viktigt det där. Nu ska jag studerar lite och försöka att ta det lugnt så att jag tar mig till skolan imorgon.

Jag vet inte om det är för att allting bara går runt och runt som det verkligen känns som att jag befinner mig i den här livslånga slentrianliknande saken. Går allting bara runt och runt verkligen? Eller är det bara någonting jag omedvetet hittar på som förklaring för att det låter svinbra och jättenaturligt? I wish I knew people, I wish I knew. Men om man vrider och vänder lite på steken så är allt så ologiskt. Jag menar, jag har världens underbaraste av allt. Jag är jättetacksam för det jag har och för att jag kan känna mig både riktigt nöjd men samtidigt vilja ha något annat so bad att jag är beredd att döda för det.

Mina hemmadagar nu i början av veckan har gjort att jag har glott på en ny serie som ännu inte visats i Sverige. True Blood heter den. Det som är så otroligt härligt med den här sjukt övernaturliga serien är att den inte är för övernaturlig, om man nu kan säga så. Den påminner om Life On Mars och Ashes to Ashes en smula. Fast det är inte alls samma typ av serie, woho haha not at all. Kanske har jag en förkärlek till vampyrer i 35-års åldern. Jag har glott på 10 avsnitt. Det är två kvar men dom har inte visats!! Om 5 dagar kommer 11 och om 12 dagar kommer 12. Can't wait!

Kul att bilden tar upp lite väl mycket. Är det fint eller ska jag göra den mindre, någon gång?

That's just some cheap fact. Well, to get to the true story. This was my weekend.

Saturday: Game, we lost but it still was very fun, really. After that I just went home. Wasn't up for anything really. Just chilled with myself and some stupid tv-shows.

Sunday: Did alot actually. Washed the car, both inside and outside. Drove to fucking Årsta and then back. Was fun. Stupid girl in a little ugly car couldn't use the... blinkers?

Now I'm talking in the phone. Not much going on here. I'm listening to Oasis last gig in Copenhagen, sounds pretty damn good actually. Looking forward to January even more now.

Nu då. Vi försöker igen. Som sagt har veckan varit rent jävlig. Har gjort av med äckligt mycket pengar och veckan är inte ens slut.

Ikväll blir det mat och bowling med laget.

Imorgon blir det inget jobb men match. Blir dubbelt jobb nästa helg istället.

Jag har fixat biljett till Oasis i Januari vilket känns makalöst bra. Jag har missbrukat min internetbank tror jag. Himmel också. Fan vad hungrig jag är då. Hoppas tiden rullar på lite fortare.

Jag har en enorm förståelse för er som verkligen undrar vad i helvete som försiggår i mitt liv just nu. Varför skriver jag så sällan numera? Haha okej, jag överdriver. Jag menar, så sällan skriver jag ju knappast.

Den här veckan har varit ett rent Helsinki. Oj, måste hjälpa Annika med utbärning av diverse saker. Återkommer inom kort.

Sitter i sängen i full mundering. Redo för skola. Mamma ska nog sitta bredvid när jag kör dig. Bussar är ju inte riktigt kul på fredagar...?

Idag känns det rätt bra. Jag känner mig lugn och ro(-lig). Äsch det löser sig alltid. Kent känns jävligt bra just nu. Ful bild blir det dock nu.

Eller i alla fall vid en dator i skolans bibliotek. Inte mycket som going on here. Har just haft religion, eller ja, den lektionen slutade för 1 timme sen. Nästa lektion börjar om drygt 1½ . Jäääävligt upphetsande. Skulle egentligen vilja skita i den men det skulle kännas fel. Inget skolk Emelie, inget skolk.

Nu har jag självklart glömt att publicera så det här inlägget är inte längre aktuellt. Smart.

Torsdag kväll, solen är på väg ner. Jag sitter ensam vid vårat köksbord. Köksbord kanske är överdrivet, det är en träbänk med tre pallar runt om. Snart är det dags att gå ut. Det är mycket folk ute...
Min mamma Rosa och min syster Maria jobbar på en av skolorna i trakten. Dom städar på kvällarna och natten.
Jag antar att jag är ett ganska ovanligt gatubarn, jag menar jag har ju familj och ändå går jag på gatan.
Pojken bredvid, Diego, jämnårig med mig. Vi brukar dra omkring tillsammans, jag känner knappt honom men det är ingen idé. Man vet inte vad som kan hända. Bäst att inte skaffa några bra kompisar. Man är rädd när man är ute. Dödspatrullerna härjar på gatorna, dom är hänsynslösa. Dom anser att man stjäl när man går i papperskorgar. Dom fick mig en gång men jag hann smita. Jag stal lite bröd, jag ville inte men min mammas och min systers lön räcker inte till all mat vi behöver. Min "kompis" som också blev tagen gick det sämre för. Han ligger vid en gravplats en bit utanför stället vi bor. Där ligger tusentals andra barn som fallit offer för patrullerna.
Patrullerna anser också att vi gatubarn stör turistverksamheten. När turisterna ser oss och byter resemål.

Dags att gå ut. Jag väntar utanför på Diego. Vi går aldrig in till varandra. Han är sen idag...
Nu kommer han äntligen. Han ser bekymrad ut. Det gör väl alla men han ser lite extra bekymrad ut idag. Jag tänker inte fråga, det är ingen idé.

Jag har drömmar. Jag brukar ligga och tänka på dom när jag ska sova. Jag vill flytta härifrån, utbilda mig till något bra, advokat till exempel. Men det är bara drömmar.

Vi går längs gatan. Det är ett sunkigt kvarter, snart är vi framme vid huvudgatan. Det är jättemycket folk, ovanligt för en torsdagkväll...
Diego säger nästan ingenting när vi går... Han ser sliten ut. Jag blir mer och mer bekymrad. Plöstligt stannar han upp. En bil med några från patrullerna åker förbi. Deras bilar syns bra. Dom är fina och dyra. Vi springer in vid en sopstation. Vi stannar där tills bilen är borta. Vi fortsätter att gå. Vi går i en rask takt. Plöstligt stannar Diego upp. Vänder sig om mot mig och tittar på mig som om han inte ville ha mig med. Han säger att han vill sluta. Jag förstå vad han menar men frågar ändå vad han menar. Han tänker lägga av efter ikväll. Det är hans sista kväll. Jag frågar vad han ska göra istället. Han svararinte. Han fortsätter gå. Vi kommer fram till tågstationen. Det är öppet så vi går ut på perrongen. Han stannar upp och tittar på mig med sina blanka ögon. I högtalaren säger en röst att ett tåg snart kommer. Diego vänder sig om. Tåget kommer. Diego tittar upp på mig igen, just när tåget kommer tar han ett kliv ut. Ut till en annan värld. Ut från ett helvete han levt i hela sitt liv.

Ingen märker något. Jag blir förstenad... Vad gjorde han? Varför? Tankarna flyger omkring runt i huvudet på mig, vad gör jag här? Jag springer iväg. Jag vet inte var jag hamnar. Det är vatten. Fiskebåtarna ligger i hamnen och kluckar. Jag sätter mig på en sten. Tårarna rinner som aldrig förr. Jag vill inte vara den jag är längre. Jag vill fly från allt! Som Diego.

Högtalarrösten säger att tåget kommer om 1 minut. Jag andas djupt hela den minuten. Jag hör tåget borta i tunneln. Jag gör det! tänker jag. Jag har inget att förlora. Mamma och Maria får det bättre. Dom kommer att förstå. Jag gör något för min egen skull för en gångs skull. Tåget kommer, jag andas en sista gång.

Den här lilla texten skrev jag i 7an tror jag. Jag fick mvg på den och läraren frågade om hon fick läsa upp den för klassen. Minns dock inte om hon någonsin gjorde det. Eventuella stavfel har tillkommit nu när jag skrivit av den. Den var helt felfri faktiskt. Några felaktiga meningar kanske men det tar jag inget extra för. Jag har bara skrivit av. Inte ändrat ett piss, inte medvetet i alla fall. Och jag har egentligen ingen aning om varför jag ville visa den. Är nog lite stolt bara.

Vi börar med en kul grej jag skrev när jag var i Turkiet för 3 år sedan.
Det handlar självklart om killar.

Reseledaren – Patrik. OMG

2 ordentliga på hotellet – söndag

Tis – pingisspelande, 2 st.

Bruning – första våningen – halvt.

Östgötar 2 halvdana

Umeå!!! Gaaa! SUPER! Åker hem inatt L

Ons – 2 blondiner – 1 snygg, 1 halvsnygg.

Beachen endast EN! Långhårig snubbe – lite sådär.

Tis – Aftonen igår!!! JAA!! Snett över bordet!

Plus serverande, omg!!