Satte just på Oasis på Spotify. Det är nog första gången dom får ta del av min Spotify-värld. Märkligt egentligen.
Nu är jag hemma i Vårsta och det känns bra. Lite tid för att andas och bara glo ut genom fönstret lite.
Imorgon väntar en dag med mor och Frida. Far jobbar och Annika är hos sin toyboy. Ska aldrig mer säga så om min systers respektive. Fan. Ångrar mig redan. Usch.
Det är bara pappa och jag hemma och han bjöd mig på stuvade makaroner och köttbullar - hans paradrätt om jag får be. Han gjorde mig verkligen inte besviken den här gången, vilket han aldrig gör när det komer till smok.

Det hann bli Kent hela tre kvällar i rad. Självklart kul och jag måste säga att det inte kändes som att uppleva exakt samma sak om och om igen. Det skulle ju bara blivit en kväll från början men sen kom det upp en biljett till och igår stod vi på listan. Hörde ni? Jo jag sa att igår stod vi på listan. LISTAN. Fan vad häffigt. Ni läser just nu en blogg av en brud som igår stod på listan till Kents spelning på Annexet. Serri. Ta er lite för pannan och spänn av.
Nu har ni ett val. Antingen tolkar ni min detaljerade berättelse på ett ironiskt sätt och tycker att jag är rätt ball ändå som först stod på listan och sen efteråt kan stoltsera med det fast på ett ironiskt sätt. Eller så förstår ni att jag faktiskt bara skryter om det och vill att ni ska bli jävligt avundsjuka. Ja inte ni då, som jag talade med i VIP:en. Jag menar du Mats Sundin (MATS SUNDIN) du vet ju precis vad jag menar. Vi "pratade" ju faktiskt igenom allt.

"Hah" tänker ni. Mats Sundin, jävla häftig kändis att stöta på. Eller? Nej!
"Hah" säger jag. Jo det är det. Mats Sundin är världens största (bokstavligt talat) att träffa på ett sådant vis. Hehehe mohoho. Jag blev till och med plåtad med honom. Han var självklart med på det...

Gick upp 05:45 och träffade pappa på Drottninggatan runt 07:30.
Simmade omkring på Centralbadet i nästan två timmar och hade det varmt och skönt.
Ett fantastiskt sätt att börja en dag på. Dagen som efter badandet bjöd på nästan en timmes dusch och påklädning och det vara bara mig det handlade om. Det var jag som skulle bli klar helt själv i min egen takt. Ingen stress eller hets.

Åkte hissbana till Nybohov och såg fin stad från hög punkt. Mysigt med solen och snön och fika på det. Med mysigt sällskap.

Nu sitter jag och somnar.

Jag lever självklart för många olika saker och för många fina stunder med underbara människor.
Men just nu känns det även som jag lever lite för afrodansen som utövas på måndagar. Då dansar vi bland annat till dessa underbara toner:

Lördag. Här sitter jag i min egen säng i mitt rum i mitt hus.
Hemma.
Det är en konstig känsla då jag numera ständigt våldgästar Årsta i veckorna.
Jag trivs, å som jag trivs. Jag hoppas bara att jag blir trivsen tillbaka. Att det är ömsesidigt alltså.
Det är en konstig känsla, den här påträngange ensamheten som nu sakta men säkert kommer i kapp en så här när midnatt snart står för dörren. Funderar på om det är värt att titta på något och vad något i så fall kan tänkas vara.
Det var ingen större idé att föreviga dagens Emelie så jag bjuder på en två veckor gammal.

Att det ska vara så jävla svårt...
Att det alltid ska vara så pirrigt att utmana ödet precis på gränsen till förödelse.
Att det ska vara så svårt att själv välja dom tankar som ska tänkas.
Hur överlever man? Det gör man bara.

Lite vätska på kinden får man helt enkelt på köpet.

Om några timmar blir det bilfärd mot Linköping och en kväll fylld av musik från bl.a. denne man:

Sitter inte och väntar på Katarina direkt men jag har inte så jättemycket att fixa i ordning med innan hon kommer och hämtar mig.
Hon är så rar.

Imorgon åter i Årsta och veckan bjuder bl.a. på... tatuering. Den vanligaste veckosysslan man kan ha.
Eller?
Nej, jag är redan darrig.
Plugget?
Nej, jag hatar det nästan.

Det gäller verkligen att inte bli för nöjd med sig själv.
Vad händer då kan man undra...
Storhetsvansinne
Självkritiken lyser med sin frånvaro
Spegeln visar inte längre sanningen
Inte bara vissa, utan alla, vill faktiskt ha en del av en själv... på riktigt.

Bitterheten slukar vi nu och tänker på... att plugga.
Tillbaka på samma ställe är vi nu igen.

Far åt pipsvängen, du är inte riktigt klok.