Jag gjorde för någon minut sedan en ny blogg. Kände att jag behövde en ny för att kunna fortsätta och jag tror att min mamma, speciellt min mamma, skulle tycka det var jättekul om hon fick ta del av mitt liv på ett som hon skulle säga "modernt sätt". Varsågod mor.

http://emelieochfalun.blogg.se

Å vad skönt det ska bli att bara bada, sola och picknicka imorgon. Jag, far och systrar åker till Sandhamn och bara är. Går runt lite och kikar, jag har i alla fall inte varit där på säkert 10 år om inte mer så det ska bli rätt mysigt. Jag gillar ju skärgården men det är liksom inte ofta jag slår slag i saken.

Vi åker tidigt. Nu sova! Hoppas solen lyser på alla fina själar.

Skjortan som absolut inte är en nattskjorta kommer nog att bli min sommars bästa plagg. Minns inte riktigt när jag införskaffade den men jag upptäckte igår att den är helt fantastiskt skön och vackert enkel. Så nu sitter jag i min gamla mjuka säng i mitt gamla varma hus utanför stan. Känns ensamt trots att världens fyra bästa människor befinner sig i samma hus. Tomt och ensamt. Därför passade det att göra larviga miner i kameran.

Grämer något så frukansvärt över att jag missat Ernst program som gick i repris idag.
Fan, jag som verkligen gillade det jag såg förra söndagen...

Förhoppningsvis är svackan över idag, tror ingen anar hur mycket jag hoppas att det är så.
Igår fick jag flera goa återseenden och hoppas på flera nu under den här veckan, den här nya veckan som kanske blir den bästa på länge om det är fint väder på onsdag. BARA om det är fint väder på onsdag - inte annars.

Det smakar rödlök i käften min och det får bli dom avslutande orden för den här gången.

Jaha så nu är det ny vecka igen och imorgon får jag äntligen försvinna lite, bort från den höga pulsen som aldrig sjunker.
Men först har jag lite saker att ta itu med. Jag ska tydligen gå på Gröna Lund med flickorna i min familj. Det kan ju bli lite rart eftersom jag träffar dom så sällan och eftersom dom är världens bästa.
Sen, om en jävla massa timmar blir det till att skjutsa den yngsta av flickorna till Nynäshamn eller något liknande - långt bort är det hur som helst.

Jag ljög, jag är inte alls trött för att sova.
Jag är trött på ett helt annat sätt.

Sitter i soffan helt ensam och glor på Ugly Betty. En serie jag önskar att jag tittat lite bättre på då jag finner den relativt charmig men en sak är säkert: jag avskyr mode. Nej det betyder inte att jag inte tycker om att köpa kläder i mängder men jag talar om själva grejen med sånt där. Alla pengar som finns där gör mig så sjukt äcklad.

Helt meningslös dag.
Helt meningslös dag.

Huvudet vill inte idag. Det är någon sorts huvudvärk men det gör liksom inte ont. Det går som en tråd från huvudet till bröstet och det känns lite knepigt där någonstans.
Igår försökte jag seriöst dricka bort mina dåliga nerver för ett slag.

Jag är inte med glad idag än jag var igår, egentligen.
Jag är inte mer glad idag än jag är efter att jag läst och sett i lokaltidningen vilka som nyligen gift sig och valt att dela med sig av sin egen lilla lycka.

Här är jag glad:

Jag har varit runt i hela stan idag känns det som. Dock har jag bara varit i Kungsträdgården och gått därifån till Slussen, inte mycket mer. Liljeholmen klarades av då några öl var tvugna att införskaffas inför kvällens fotbollsmatch som ska ses i Örby. Mycket trevligt.

Jag har dessutom hunnit med en runda med springskorna och fan vad stolt jag är över mig själv. Jag klarade att springa runt hela Årstafältet utan att ens fundera på att verkligen stanna. Istället saktade jag bara ner när det blev som värst och ökade sen när jag "hämtat andan". Å vad pigg och fräsch jag känner mig. Nyduschad och allt. Snart får magen vad den behöver och då är jag nog helt fulländad.

Puss

Ska om en stund knalla till Sandsborg. Det tar sin tid men vad härligt det är att bara gå. Gå gå gå gå. Speciellt när man känner sig pigg igen. Jag har redan varit ute med hunn liksom.
Vad varmt det är idag då. Tyckte att man sa på vädret att det skulle bli lite sisodär med sommaren just idag men jag läser 42.8 grader på balkongen. Nog fan är det sommar allt.

Hjälp! Kände just ett gigantiskt rus av lycka genom hela kroppen, till och med tårna ler lite. Härligt! Å vad bra. Det kan alltså bli en väldigt bra om än svettig dag idag.

Puss

Jag sitter i soffan och lyssnar på Kent. Men inte nya, fast det ändå är rätt nytt.
Väldigt bra låt, en av dom bästa på Röd enligt mig.

Sov fint.

Är det riktig sjukma på g?
Igår var det piss och nu idag sitter jag fult påpälsad med vinterkofta och fryser med jordens huvudvärk.
Hoppas lite varm och god mat kan få pli på detta.

Och utanför regnar det.

Ska om en liten stund iväg till Torekällberget där jag säkert inte varit på 10-15 år. Vädret får vi med oss, det är ett som är säkert. Gäller att ha med vatten. Jag bygger upp den eventuella törsten med en dryck jag fick i en liten påse när jag gått i mål igår. Någon havregej med chokladsmak som faktiskt inte alls var dum!

Den här bilden visar jag gärna upp:

År 1995 och 2003 förlorade jag två stora delar av mitt då rätt korta liv.
Min, enligt mig, odödlige morfar fick den där hemska cancern som så många får och trots att han var den bästa så gick det ändå inte.
Mormor min, som rökt större delen av sitt liv lyckades lura bort all form av cancer och lämnade livet lugnt och stilla med någon himla propp. Helt onödigt men tydligen väldigt nödvändigt ur någon synvinkel.

Den där synvinkeln tror jag att jag inte är ensam om att många gånger tvivla på. Är det verkligen så jävla nödvändigt att vissa saker sker? Jisses vad tugnt det blev i hjärtat nu men istället för att känna som jag skulle gjort för några månader sedan så känner jag mig lugn. Inte lika förstörd och förtvivlad. Kan det vara så att det tagit mig 15 respektive 7 år att känna det där lugnet när tanken på honom eller henne slår mig? Det är makalöst men på något underligt vis lite fantastiskt också.

Marcus Birro skrev någonstans att sorgen är ett kvitto på att man levt. Nu vet jag inte om det var så att han i sin tur hade läst det någonstans men det spelar ingen roll vem som skrivit vad - det stämmer i vilket fall som helst och för mig fastnade det verkligen. Dock skulle jag aldrig tveka om jag fick möjligheten att träffa dom där förlorade en gång (oj nu brister det här) till och bara titta lite på dom. Lukta lite, känna lite och kanske bara genom tystnad visa för dom hur otroligt glad jag är över att dom fanns när deras tid fortfarande var samma som min.

Anledningen till att jag skriver nu är faktiskt att jag låg på sängen och tänkte och alla vet ju hur det är när man bara stirrar in i väggen och låter tankarna sköta jobbet. Vad som helst kan ju dyka upp. Allt från spindlar till muslimer eller jordgubbar osv. Så dök mina två saknade upp mitt i gröten och jag bara slöt ögonen och log. Jag log och kunde knappt sluta le. Nu sitter jag självklart ändå med tårar som snart torkar på kinderna och en rätt stor klump i halsen men vad fan, det känns oförskämt bra ändå för då log jag.

Vissa saker kommer man aldrig över, men jag skulle faktiskt inte vilja använda "kommer över" utan snarare "glömmer". Visst, många kanske inte ser någon skillnad och jag skulle ärligt talat inte kunna beskriva skillnaden som eventuellt finns där någonstans men för mig känns det bättre att inse att jag aldrig kommer glömma. Det är jag så innerligt lycklig över, för jag har under alla dessa år trott att jag måste glömma, måste sluta bli ledsen och för den som vill - måste komma över.

När jag i helgen befinner mig hemma hos familjen ska jag se till att leta fram en massa album med fina och vackra fotografier från den där tiden, som jag aldrig glömmer.

Tack Malin för att du fick mig att vilja skriva lite här och tack för en himla många andra saker också så klart.

Det har varit väldigt dålig uppdatering här, det erkänner jag.
Nog om det!

Helgen har spenderats utanför Norrtälje med underbart väder (förutom idag) och ett sällskap som inte går av för hackor. Igår blev det en  tur till Åland och jag kan nog säga att det lär ta ungefär 10 år innan jag åker stor båt igen. Usch. Dock fanns det ju så klart god dricka ombord... det var gott.

Kom tillbaka till Årsta för bara en liten stund sedan och nu ska jag skynda in i duschen för att sedan gå iväg på lite kaffe.

Om alla har tur kanske någon fin bild kan läggas upp ikväll eller så, kanske blir det till och med två.

Det spänner i axeln och det trycker i näsan. En jävligt otacksam kombination vill jag säga.
Är hemma i Vårsta. Ska alldeles strax köra Annika och hennes vän till Nynäshamn för att dom ska på någon trevlig fest. Jag själv är helt slut i kropp och själ om jag får säga så. Orkeslös och nästan helt viljelös också.

Men min tatuering, den lever nu. For that I'm grateful.