Skoja.

Det har gått väldigt många dagar nu, nästan en vecka tror jag. Ja, för imorgon är det lunch igen. Haha. Men nu kommer den ju knappast bli rolig eftersom den förra var det och man går ju och tänker på att det alltid kommer vara så på torsdagar, blähä.

Veckan har fan varit bra. Riktig toppklass. Förutom att Simona har varit borta på någon jävla ö, sen har Mallan varit sick också, jävla lirare. Men Kattah och Ehlin är fresha, iofs ser jag inte Ehlin så mycket men hon är ju kul. Ja, riktigt kul.

I måndags när jag satt på bussen på väg hem från Tumba klev min pappa på samma buss i sista sekunden. Han såg inte mig eftersom jag satt ett par rader längre bak och han var inne i musiken han lyssnade på genom sina extremt osynliga lurar. I alla fall, han var så söt. Han frågade om en äldre dam ville sitta istället, det ville hon inte. Då kom jag att tänka på att han verkligen är snäll. Inte bara trevligt utan faktiskt väldigt snäll, ibland är det något dåligt men oftast en väldigt bra egenskap. Min pappa är snäll. Han är även rätt skum. Men det tar han nog inget extra för.

Idag fick Mutter börja jobba igen, efter hennes sjukhusvistelse och sjukskrivning. Skönt för henne. Bad for me since hon skulle laga min väska, fast det vet hon inte om. Jaja.

Katarina* säger:
bloggupdate för dig kanske?

Öhm, okej.. let's face it. Hon vill ha mig.

Lunchen idag var den roligaste på länge, av luncherna alltså. Vilket kanske framgick i meningen innan, skitsamma.
Tusan vad vi skrattade, högt och härligt. Med helt nya och främmande människor, eller ja.. några var nya. Typ 3 av 9 kanske. En tredjedel juv.

Nej, nu måste jag fortsätta med min inlämningsbajsskitbläkorv.

Har nu skrivit klart ett högtidstal. Det blev verkligen larvigt och jättefånigt. Spela roll...

Nu måste jag gå och duscha för att sedan åka till skolan och ha det jätteroligt tills klockan är 16:20.. Ja, för då slutar jag tyvärr.

Helgen har bestått av.. Kent. Vilket jag är väldigt tacksam över.

I fredags var det jag, Malin, Simona och Katarina som begav oss till Globen och senare Annexet. Trevligt var också att vi träffade några bekanta ansikten från Peace&Love. Kul. Jag brukar alltid försöka att inte ha några förväntningar alls. Visst, det kan ju bli så att alla höga förväntningar blir till verklighet, men "tänk om jag har fel", för att citera rubrik-låten. Därför brukar jag försöka att inte ha några alltså. Men självklart, när man står där tillsammans med ett gäng svettiga fans som alla väntar på samma sak, favoritbandet, så skenar förväntningarna iväg. Som fan. Men nu hade jag turen att känna att förväntningarna faktiskt höll och tillochmed överskred sig själva. För i fredags ägde Kent. Fan vad dom ägde. Synd var dock att publiken inte kändes så jävla het. Annat var det kvällen efter...

Ja, jag fick möjligheten att se bandet igen, Kent. Som jag lyssnat på sedan Kärleken väntar.
Malin påminde mig igår om hur jag hade ylat ut i slutet av Mannen i den vita hatten att "Kent faktiskt är bättre än Beatles". I nyktert tillstånd. Ja, det ligger väl en viss sanning i det men inte en överdrivet stor. Jag och Malin kom fram till att man faktiskt inte kan jämföra banden med varandra. Inte så som jag gjorde.
I alla fall, gårdagen var magisk. Har nog inte upplevt något bättre.

Det finns, just nu, miljoner anledningar till att faktiskt älska och avguda Kent. Lite manisk måste man få vara.
Tusen tack.

- Emelie!
- Mmm.
- Du vet att det inte är Historia vi håller på med va?
- Mmja.

Nej och vad fan spelar det för roll? Det är ju samma Gustav, fingrar. 

- Är det någon som sover?

Vad hör jag? Jo, jag hör en Kattapatta sittandes cirkus 3 meter ifrån mig. Hon suckar och stönar om vartannat. Ibland drar hon faktiskt på en scroll också. Nu började hon nynna lite. Undrar vilken låt det kan vara... En väldans massa klick och småpratande. Herregud. Börjar misstänka att hon snart kommer komma.. hit alltså.

Well, sitter i någon datasal. Det är bara jag och några tjejer från klassen, rätt trevligt faktiskt. Tyst och behagligt.
Snart måste jag verkligen börja fila på mitt arbete här nu. I Historia. Jag blev ganska nöjd med mitt senaste. Med tanke på hur, när och var jag gjorde det så är fick jag ett riktigt bra betyg.

Idag är det tisdag och om bara några dagar är det fredag. Det är lite jobbigt att Malin inte är i skolan utan ligger hemma med någon jävla bula i halsen. Jag, Katarina och Simona har nämligen varit lite kenthysteriska idag, inte riktigt på allvar men liksom på vårat roliga sätt.. - Malin, du vet vad jag menar.

- Ni är ju helt galna i det där bandet.
- Då ska du se dom som är allvarliga.
- Ja, dom gillar ju Kent på riktigt.

.. det är så vi vill ha det nu. Ja, Gravitation är en perfekt låt faktiskt.

Idag är det söndag, 11/11, fars dag osvosv. Jag är väldigt trött. Var hemma ungefär 10:15, direkt hemkommen från Årsta.

Sitter och väntar på möbler från Ikea som ska komma mellan 10-14. Nu har dom alltså ungefär 2 timmar på sig att passa tiden. Mamma åker tillbaka till lö hospital ikväll igen. Förhoppningsvis blir det operation redan i början på veckan. Inget farligt inte. Bra att hon får det gjort skulle jag tro.

När jag åkte hem idag så lyssnade jag på musik, först Radiohead och sen Kent. Jag höll på att börja skratta högt när jag hörde Halka. Texten går: "Du skulle vilja glida som jag. Tänk att vara så hal. Tänk att gå så rakt..." Som vanligt lever jag mig in i det jag lyssnar på och tänker på mig själv som någon slags huvudrollsinnehavare av låten. Men.. då är det ju lite kul eftersom jag varken har kunnat glida, vara hal, (fast det är en annan femma kanske) eller kunnat gå rakt. Jag har ju haft så förbannat ont i baken. Men nu känns det faktiskt som att smärta har flugit sin väg, vilket är otroligt skönt. Nu slipper alla som går vid min sida skämmas över min något bisarra gångstil. Och jag slipper gå bisarrt. Woho, the whole world is happy.

Yepp, it's thursday and I couldn't be more sick and tired. Inte sjuk i den meningen, jag har ingen feber eller något sådant. Nejnej. Jag är bara så utled på det mesta. Vad tråkigt allt är. Eller inte allt. Nej, det vore dumt att säga så. Men det är väldigt mycket som är väldigt tråkigt. För mycket. Visst, allt har sina fördelar. Men jag hittar för få just för tillfället.

Inte hänga läpp för mycket nu, nej för fan. Mvg på det senaste Engelska provet, is nice.

Imorgon om en vecka är det dessutom dags för det skriftliga nationella provet. Yäk, det är samma dag som Kent. Imorgon börjar jag 8:10...
Morsan ligger fortfarande kvar på Huddinge, men det är inte direkt någon fara med henne. Hon har nog en massa snygga undersköterskor som passar upp henne, manliga undersköterskor alltså.

Well, medan jag sitter och fryser fötterna av mig kan jag ju passa på att jag faktiskt har gått både ner och sen upp för trappan en gång idag. Stort.

Jag väntar på att pappa ska komma hem så att jag, han och Frida kan åka till Schuddinge för att träffa Bittan och mutter. Annika den jäveln ska vara på "Babben & Co" idag, tur att det inte är ett bra program. Hate it when I get avis på lillsyrran.

Shit vad jag är dålig på att skriva blogg. Det är nog något jag har fått från morsan. Hon ligger för din information på Krankenhaus (jag har ingen aning om det är det rätta ordet för tyskans "sjukhus" men det lät ju kul, och lite bra). I alla fall, det är ingen fara med henne. Så vitt jag vet. Hon har bara jävligt ont men det ska farbror doktor ta bort säger han. Brabrabra. Hon måste komma hem och tvätta mina kläder ju.

Jag har så förbannat ont i baken, så ont att jag knappt kan sitta eller gå. Det gör tom ont att ligga rätt uppochner. Men det går nog över snart, hoppas jag.

Well, det är mycket som händer samtidigt som det känns som att ingenting sker. Ojojoj vad det där lät pretto.

Men säkert, det är skumma saker som sker. Småsaker liksom. Sen är det samma gamla vanliga grejer som händer på rutin. Aja det är ju jätteroligt men inte hela tiden, varje dag om och om igen.

Vad har hänt i veckan liksom?
Måndag: Reparationsdag
Tisdag: Dagen efter dagen efter, med all rätt en riktig slödag, fast jag tränade på kvällen.
Onsdag: Bio, godis, skräpmat... uk
Torsdag: Katharingah, tränade magen genom skratt. Snusade för första (och sista) gången i mitt liv,  tränar om en liten stund.
Fredag: Jobb hos moster, pengar.

Kiss me.