Jag var inne på min kära vän Katarinas blogg och såg något klipp från något radioprogram med en annan dam som heter Katrin Någontingnågonting och jag kollade på det då jag känner igen det där namnet den där kvinnan har. Hon pladdrar på om bloggande och "bloggerskor" (världens mest meningslösa titel kände jag) och nämner några namn. Kissie missie dissie pissi eller så. Jag söker på alla namn på google och kommer först in på KISSIES. Alltså... jag blir så ledsen. Här är något hon skrivit:

"Jag måste erkänna.. Jag har det äckligaste rummet ever! Ni vet att alla som är helt perfekta som jag, dvs bruna, blonda osv har alltid något fel.. And this is mine! My dirty litle secret, SHH!"

Hon visar en bild på sitt rum. Läste lite längre ner att hon ska göra en bröstoperation och då undrar jag så här: FÅR HON MÖJLIGHET ATT GÖRA DEN DÄR OPERATIONEN BARA FÖR ATT SÅ MÅNGA OFUNTADE MÄNNISKOR FAKTSKT LÄSER HENNES FÖRDÖMDA BLOGG?! Då vill jag inte leva längre...

Fan börja läs min blogg istället, jag behöver fettsugas och fotförminskas och en manikyr skulle säkert inte sitta fel.
Jävla idioter.

 

Jag satte mig på en stol.
Jag satte mig på en stol för att läsa ut en bok jag så länge hållt på med, till och från.
Jag satte mig på en stol och läste och grät.
Fy tusan en så sorglig bok jag just läst ut. Har nog aldrig gråtit så mycket till en bok som alldeles nyss.

Jag går ner och sätter på vackraste Beatles och diskar tror jag. Det kanske healar lite.

Puss

Jag bör verkligen byta bild på Facebook, fy fan vad jag ser ut på den jag har just nu.

Jag ligger på mage i min säng och väntar på att jag ska orka göra någonting idag. Tänkte tvätta och diska och hänga tvätt. Städa orkar jag inte göra, snälla inte idag. Ska packa ner lite saker i en låda också, saker som jag kanske inte behöver ha framme mer innan någon framtida flytt.

Mer slöande, puss.

Okej! Jag erkänner, jag har varit och hanglat idag och lite för mycket, eller snarare för lite för mycket.
Jag stannade på Lidl och köpte som dom väljer att kalla det "Djungel Godis" och nu har jag klätt av mig nästan alla kläder och tänkte lägga mig ner för att glo en jättestor smula på Seinfeld. Började dagen med att se senaste avsnittet av True Blood - mhmm ahaa nice one. Agaton biter på ett ben och verkar nöjd med livet, det är jag också en dag som denna... after all.

Jag har dammsugit och jag har tvättat och självklart hängt mig själv eller tvätten... väntar på att moder jord ska komma hem så att vi kan åka och handla.

Hundvaktande ska det bli imorgon. Fina Agaton ska få spendera kvalitetstid med mig, det är som man säger: to die for. Nåja, vad ska jag göra nu då? Kanske borde ladda mobilen som varit död i någon timme eller kanske duscha? Fyfan vad mitt liv innehåller många vettiga saker!

När jag satt och tänkte på vad jag skulle döpa det här inlägget tänkte jag att det kan få låta nog så sorgset och så avslutar jag allt genom att berätta hur mycket fint jag inhandlad idag på eftemiddagen och kanske visar med någon bild.

"Fika hos Simona", så var det tänkt men fuck fika säger jag. Jag satt (läs: städade) och tänkte på vad jag skulle vilja köpa för nya kläder nu när sommaren officiellt är över och blablabla. Skärholmen, vilket bra ställe med dom affärer som krävs och om man vill, lite till. Frågade snällt om vi kunde ta bilen dit istället och jag blev inte förvånad när Simona gick med på kalaset. Vi gjorde det vi gör så ofantligt bra. Vi går omkring på H&M med armarna fulla av plagg vi önskar att vi kunde köpa för våra obefintliga pengar och omvartannat pratar vi om viktiga och om oviktiga saker och mår nog rätt bra med att ha det så. Simona hittar alltid någonting som hon "måste" ha och det slutar alltid med att hela affären vet vilken beslutsångest den där kvinnan lider av, hon där borta i svart hår. Jag flinar och mår bra.
På lördag flyttar hon till Göteborg och kvar blir jag. Det känns faktiskt lite dumt och dåligt samtidigt som jag är jätteglad för hennes skull eftersom hon kommer passa utomordentligt bra i Sveriges bästa och finaste stad och ja Simona, det låg ett gömt budskap i den där meningen. Äh, livet tar inte slut och inte vi heller. Det finns tåg och mycket annat. Snart.

Inga bilder nu, hittar inte kamerananon så det blir lite senare. Aha! En anledning till att skriva ett till inlägg, se på fan.

Allt bara springer förbi, speciellt tiden... hur fan ska man hinna? Mer intressant är egentligen hur jag ska hinna.
Det går lite för fort och jag hinner inte med. Skulle vilja hinna med.

Stockholm Stockholm, guds utvalda stad. Well, kanske är det så för mig ändå. Stockholm. Emelie från Vårsta, Tumba, Stockholm. Tål kanske att tänkas på. Bara det inte blir för mycket tänkande. Igår kom vi hem från Göteborg.
Jag, Malin och Richard åkte i torsdags och kom hem igår. Det kändes som en evighet, en fin sådan men en lång. Jag och Malin log trots allt mest hela tiden.

Jag ska vara barnvakt snart och lite senare ska jag äta middag och dricka öl med Mikael. Jag hoppas på fler än två öl.

Nå, är Knast igång igen eller är det över?

Sitter på sängkanten och blickar ut över mitt golv. Det är fyllt av kläder, täckt kanske passar bättre. Bredvid mig till vänster ligger min packning. Två väskor av olika storlekar tar jag med mig. Det känns bra allting. Det ska bli mysigt att se Malin igen, det var länge sedan. Det ska bli mysigt att åka tåg och det ska bli fint att komma till Göteborg.

Snälla, nu måste jag faktiskt få duscha så att jag inte förduschar mig.

Puss på alla som förtjänar och på återseende efter helgen!

Now I know.

Fint litet kalas hos min fina moster Bittan. God tårta, förlåt - goda tårtOR! Trevligt sällskap dvs en stor del av släkten på mors sida. Kul att se kusinbarnen som bara växer och växer, snart växer dom väl om mig...

Packningen är inte klar och jag sitter i underkläder för att det är så varmt och väntar på att pappa ska ringa så att jag kan hämta honom i Tumba för att han har varit på en dum och betydelselös fotbollsmatch på något ställe. Jävla nödvändigt och jag tycker inte att han borde få smaka någon tårta sen. Huhu.

Sova direkt efter hemkomst? Ja!

Jag är en självständig individ och jag borde göra självständiga saker. Ändå är jag här, hemma i Stockholm. Hade jag fått välja hade jag varit kvar i mitt älskade Värmland. Du förstår, Värmland är bara den där lila gården med det stora röda fina boningshuset med en nyreparedad veranda, lillstugan till höger där man kan sova med en ödla eller två, om man vill. Ladan med det tillbyggda fina rummet där ytterligare tre kan få slumra efter lite rött vin på gräsmattan. Det är så vackert, det är så öde och det är så befriande. Utan tv, utan telefon, utan dator lever man verkligen ett liv nästan helt utan stress.

Självklart är jag ändå glad över att jag sitter här, i mitt stökiga jävla tonårsrum och är i valet och kvalet mest hela tiden, vad fan ska man ha med sig på nästa resa som imorgon tar fart från Centralen till Göteborg. Mhm... med fina människor. Det kommer en massa bilder, i sinom tid. Här kommer en som visar hur underbart det är i Värmland. Med väggen i fokus, självfallet.