Fick ett lättare hat-mejl på hot-mail alldeles nyss, eller jag vet inte när det kom men jag såg det idag.
Det enda som stod var "UPPDATERA!". Förresten, det var ju ett mejl i form av en kommentar till bloggen, hit alltså. Signerad någon konstig människa som tror sig vara förmer än andra... hihi.

Just i dessa dagar har jag så lite kontakt med omvärlden som möjligt. Har inte varit online någonstans på minst en vecka så jag missar förmodligen alla jävla märkvärdiga händelser men tills jag fått ett klart besked vill jag inte befinna mig här... på internet.
Går omkring och nervösar mig så det räcker ändå. Självklart tycker jag om er ändå, vilka ni nu är.

Varför gick jag in idag då? Jo, jag ska imorgon gå på Fever Ray med två helt inkompetenta personer vars datorer uppenbarligen inte är kopplade till fungerande skrivare. Men jag klagar inte... jag skulle ju ändå... nej juste. Jag gjorde det bara för deras skull. Kul blir det sannerligen att gå imorgon. Dessutom med två biljetter till salu. Wiho.

NU åter till det verkliga livet.

Jag ligger i soffan, tittar på film och är så ofattbart sugen på snabbmat. En svettig cheeseburgare kanske, eller ett Maxmål.
Fan.

Jag har feber idag och vill egentligen inte prata om det.

Vill att någon ska slå på telefonen...

Problem är ett ord många använder alltför ofta. Med det säger jag inte att människor säger ordet rakt ut, med munnen. Det är snarare så att det är ett omedvetet begrepp för någon slags sinnesstämning. Det är dessutom ett alldeles oklart begrepp som egentligen inte borde få närvara. Att hela tiden känna vid något problem bidrar mycket sällan till att något blir löst och om det skulle vara så är det tyvärr som en fis i rymden som många så fint brukar uttrycka sig, för vi skapar hela tiden en massa nya problem. Jag tror inte att det beror på vår upphetsning vid ett tillfälle att klaga eller gnälla. Jag tror att det beror på att det finns så många möjligheter till problemens uppkomst.

Vad vet jag... egentligen.
Klockan är alldeles för mycket för att jag ska vara vaken men jag kan inte sova ikväll.
Jag har problem med sömnen.

Om ett år har det varit val i vårat land, ännu en gång.
Hoppas det går bra för mig och mitt parti.
Om ett år är det otroligt mycket som kan ha hänt men också mycket som kanske aldrig fått hända.
Om några timmar stiger jag upp och kliver i mina tofflor och fumlar efter morgonrocken som jag sedan sätter på mig.
Fort in på toaletten för att hjälpa ögonen att uppfatta någonting i synfältet.

Men först lite Seinfeld och sömn...

Varför november? Jag som brukar gilla novembers påminnelse om att sommaren är helt över och att hösten kör sitt paradnummer nu. Den här gången är november bara en enda lång längtan till "början av december".

Hängig är jag verkligen, yrslig och ursclig och kanske lite sjuklig.
Kanske beror det på min vetskap om arbete under julen.
Nåja, självfallet arbetar jag varken på aftonen, dagen eller annandagen men sen, sen arbetar jag några dagar innan nyårsafton och efter den helgen ytterligare några dagar.
Cash.
Cash.
Önskar mig bland annat en kokbok i julklapp. Eller vadå bland annat? Det är det enda jag just nu önskar mig i julklapp. Det ska inte vara någon jädra kokbok där en kändis står och visar sina perfekt gräddade kakor på omslaget. Nej, jag önskar mig en "Vår kokbok".
Måndag har det varit idag och jag har kört Frida lite här och var.
Snart är det mammas tur att bli hämtad. Jag är duktig känner jag.

Puss

Mmm... underbart att det är torsdag idag. Veckan går snabbt den här gången.
Snart en buss till en tunnelbana och en macka som ska mätta min frukostmage.
Hoppas att alla som förtjänar får en jättebra dag och eftersom ingen kan säga vilka kriterier man bör uppfylla för att förtjäna något så kan väl alla ta åt sig så är det ur världen.

Vem är det som egentligen bär allt ansvar för dom i mångt och mycket hemska ting som bestämt sig för att existera nära? Jag talar om de hemska ting som vissa människor klarar av att bilda en slags distans till men som andra tar till sig på ett förödande sätt, ett sätt som för många blir direkt nedbrytande.

Idag kom jag hem efter jobbet och var ett vrak. Jag var trött, förtvivlad, hungrig, arg... listan kan göras oändlig.
Hemma låg min syster i soffan och glodde på tv, skönt såg det ut att vara. Så skönt att jag var tvungen att förstöra genom att säga någonting som satte igång ett ännu pågående oväder som ligger och oroar över våra båda skallar.

Hon ligger i sin säng nu och ska snart sova. Hon är så klart jätteförbannad på mig.
Jag ligger i min säng och ska snart sova. Jag tycker så klart synd om mig själv eftersom jag vet att jag bär det största ansvaret för att det som idag hände, faktiskt hände. Jag bär ansvar för att hon blev arg och irriterad på mig. Jag bär ansvar för att hon blev upprörd nästan fram till några tårars genombrott. För några timmar sedan kändes det som om vetskapen om att jag bär ansvaret inte spelade någon roll, men nu är det klart att det spelar roll.
Imorgon ska jag be om ursäkt, samtidigt som jag hoppas att jag nästa gång tänker på det där ansvaret och kanske ser till att ta det innan skadan är skedd.

Likna mitt ansvar vid medias. Det har gått så långt att jag inte ser något som helst spår av ansvar, för det mesta, hos någon "ansvarig" utgivare. Det enda jag läser (mellan raderna) är ord som "hysteri" och "pengar". Det är sorgligt att dessa ord passar så bra ihop som dom uppenbarligen gör. Det är ett så fruktansvärt fult och enligt mig, oetiskt spel dessa medier spelar med andra människors liv.
Låt mig presentera en ansvarig utgivares att-göra-idag-lista:
1. Skapa någon form av hysteri.
2. Skryt om att hysterin skapades av min tidning (läs: företag!).
3. Vända hysterin så att människor betalar för att få läsa den egentliga "sanningen".
4. Håll på lite fram och tillbaka så att människor blir totalt panikslagna och köper varje dag det som sägs/skrivs av mig och mina medarbetare.
5. Glöm ej att tillslut undervärdera hysterin som tidigare skapats för att sedan framstå som klokare än många andra (läs: alla gamla och nyvunna läsare som köpt... allt.)
Ansvar. Man kanske borde få lära sig lite mer om sådana saker, eller slopa dom helt.

Fan, så sämst, jag vill inte skriva ett långt inlägg idag.
Jag ville och tänkte det för en liten stund sedan.
Nu vill jag bara ner i duschen och under täcket.
Gick upp 04:55 idag...
Imorgon istället.

Jag har varit dålig här på sistone. "Jag har haft andra cravings" som Malin så fint skulle uttryckt det, om det nu vore hennes blogg. Men det är det ju inte, asså.
Veckan har egentligen mest handlat om arbete, som tur är kan somliga konsten att kombinera nytta med nöje och så gjorde även jag och Malin i onsdags när vi besökte Berns. Bra grej.

Igår var det en mysig kväll med en mysighet som jag nu sitter och saknar i hjärtat.
Idag, ikväll, blir det en tripp till Malin för någon form av middag som säkert blir god tillslut.

Jag har klätt mig i för veckan nya kläder.

Dricker ett glas Ecologica http://systembolaget.se/SokDrycker/Produkt?VaruNr=6512&Butik=0&SokStrangar=R%u00d6DA+VINER%3aAlla+l%u00e4nder%3aAlla+storlekar%3a%3a%3a%3a%3a%3a och kommer sakta men säkert fram till att vinet doftar risgrynspudding och vitlöksbaguette, dock inte blåbar, vanilj eller lakritsrot.

Gör om gör rätt, Systembolaget.

... nu tar vi helg va?

Har haft en bra dag idag.
Alla mina hela timmar och halva timmar på jobbet gick med en rasande fart och tackar gör jag för det.
Hoppas imorgon går lika fort och att onsdagen tar det lite lugnt på sin kväll.
Spontan-raggade-upp Malin för lite terapi (läs: inköp).
En kjol.
Ett par byxor.
En blus.
En halsduk.
Ett kilo skitsnack.

Så, måndag, tack för idag!

När jag för en knapp timme sedan försökte få en uppfattning om hur världen bestämt sig för att idag se ut möttes jag av en helt lila sky. Det var ett mysigt sken som även pappa kommenterade kring frukostbordet.

Börjar arbeta nio. Tänkte gå till bussen snart, förmodligen direkt efter detta.
Skönt att det blivit 2:a November redan.
Lite som en robot känner jag mig definitivt.
Jobba.
Köra Frida till scouterna.
Äta.
Sova.

Lägger inte ner mer energi på att tänka hur fyrkantigt det känns.

Ha en fin dag,
kram.

När jag grep tag i närmsta handduk efter duschen fick jag ett så fruktansvärt dåligt samvete.
Kollade nämligen på klockan och konstaterade att jag duschat i nästan 15 minuter. What for?
Minns inte att jag gjorde något ovanligt och jag brukar vanligtvis duscha i ungefär 6 minuter.
Det kan inte varit hårinpackningen (mitt livs första) eftersom jag efter att ha läst på förpackningen att den ska värka i 5-10 minuter. Duktiga Emelie läser ofta "viktiga" saker lite senare än vad som egentligen krävs.

Så mycket vatten som inte gick åt till någonting gott... usch. Jag som verkligen såg fram emot att må skönt och mjukt kvällen innan den nya veckan.
En annan gång.

Ungefär så här har jag sett ut hela dagen. Om det nu har någon betydelse för någonting, ha.

Dekadens är ett väldigt snyggt ord, tycker jag.
Inte vackert, inte fint... bara snyggt.
Innebörden däremot är många nog lite väl nära ibland, även jag och så idag är det kanske en sådan dag när jag känner mig lite väl nära innebörden av detta, snygga ord. Dekadens.

Första November den här gången känns som en väldigt långsam dag.
Som om Oktober inte riktigt vill lämna oss. Som om våra händer slits ifrån varandra likt en klassisk och alldeles vanlig filmscen. Mina och Oktobers händer.

I Kista för någon dag sedan satt jag, tre sjuksystrar och en färsk läkare och talade om att November är en så hemsk månad, bara mörk och grå och långsam.
Förlåt, jag talade knappt - jag lyssnade och nickade i något slags samförstånd men i helvete heller.
Oktober bringar förvirrade känslor. Höst? Vinter? Mörker? Ljus? Tid?
November ger mer klara besked. Det är höst. Det blir snart vinter. Det ska vara mörkt. Det blir ljust endast om vi tänder ljus eller en lampa.
Tiden har jag ingenting att säga något om, den går ändå ifrån mig hela tiden.