Jävlar, jag svär också. Det är bra här. Jag kom just på när jag startade datorn att den inte har varit igång sedan i torsdags, helt underbart. Jag avskyr datorer.

Men det är i alla fall bra och imorgon ska jag knäcka lite extra på moster Bittans jobb, vad jag ska göra vet jag inte riktigt men timlönen är fin.

Sov!

ALLT ÄR BRA! VA? JA?

Nej men det är nästan så det känns. Det enda som är lite negativt är plånbokens tjocklek men lönen trillar in på fredag vilket känns helt ok.

Förhoppningsvis spenderas helgen på annan ort, nu när jag tagit detta körkort. Åh, rimrimrimrimrimrimIKEArimrimrim.

Tat lugnt, ska bara posta ett inlägg där jag menar att jämföra två låtar med varandra men den ena låtjäveln gick inte att finna på allas fina youtube. Låten jag inte hittar är gjord av ett svenskt band och det vore kul om någon kunde gissa vilken låt jag talar om. Likheten ligger i den enkla musiken, upprepandet av text och pauserna där sången nästan övergår i ett slö-tugg. Här är den "riktiga" låten och den helt klart äldre låten. Gissa!

Mer om helgen efter att jag fått mat i magen, nerverna fungerar inte annars.

Satan vad jag har lyssnar på Blör den senaste veckan. Eller dom senaste två veckorna, blabla.

Med en TEORI KLARAD och smidda planer inför diverse helger känns det bra att imorgon bege sig mot Värmland och ett fint rött hus längst upp i Smolmark. Eh ja, det är jag värd.

Mycket tack till Simona som jag äntligen återsåg idag. Och alla andra; ha en bedrövligt trevlig midsommar och se till att ta er helskinnade ur den.

En skön och mysig dag utan några större krav.

- Låda
- Skrivbok
- Strumpbyxor och underkläder har inhandlats idag.

Jag kan dessutom meddela att jag idag för första gången i år badat utomhus och mina fötter är fortfarande kalla. Men sommar är det väl i alla fall nu?

Efter den bakade potatisen satte vi oss i bilen, mamma och jag, och med oss fick Ted Gärdestad följa.
Som vi skrålade till alla hans mysiga och suicidala låtar. Vi älskar Ted Gärdestad men framförallt tror jag att min mamma älskar att jag älskar honom. Det här kan bli alldeles för töntigt. Och jag är ju ingen tönt...

Varför har det tagit en hel vecka för mig att skriva några få utvalda ord om trippen till fagra Manchester?
1. Jag kom hem med världens förkylning vilket gjorde att mina tankar var lika igentäppta som näsan.
2. Jag var tvungen att vila på måndagen eftersom jobbet började redan på tisdagen.
3. Jag ville inte verka för... kåt?

Glöm trean, den fyller verkligen ingen funktion men alla vet att man inte kan göra en lista med endast TVÅ punkter.
Nu har jag lagt i en underlig skiva i stereon och känner att det är dags att berätta (älskar hur jag bygger upp allting och får dig att tro att det ska handla om extravaganta ting men det kan du faktiskt glömma) vad som hände och hur i helvete det hände. Dessutom känner jag på mig att det inte kommer att bli "några få utvalda ord" utan ungefär tre böcker.

Jag börjar med studenten, för den råkade jag nämligen ta dagen innan jag och Malin lyfte. Kanske borde börja med en bild...

Jo... ibland känns det som att kommentarer är överflödiga och vi kan väl säga att det är så det ligger till just nu. Det här utspelar sig väl runt 06:45 och ja... det ser vi bland annat under ögonen. Muy bien Emelie.

Sen kom Katarina och hennes far och plockade upp mig och det bar av mot en frukost innehållande champagne i mängder och två jordgubbar. Tack Christina som erbjöd sig att låna ut sin trädgård till hela SP06B!
Fotografering, "mys" i klassrummet och där jag för första gången började se några fina egenskaper hos min mentor. Undrar fortfarande om det inte var champagnen som tänkte åt mig. Dock blev jag faktiskt varse om att det inte handlade om champagnen under lunchen i gympasalen då mentorn i fråga höll ett fint tal till klassen, jag var nämligen spiknykter under denna tillställning och kände mig lite trängd. Jag tror att många med mig refererade till julafton, dvs en lång jävla väntan på antingen Kalle Anka eller julklapparna. Rätt var det var så kom han, eller dom, idrottslärarna som skulle skicka ut oss och fasiken vad glada vi var när vi insåg att solen tänkte bevittna detta.
Mina fans hade skaffat sig en utmärkt plats och dom hade stenkoll på var jag befann mig efter det hela och dom hade fixar två helt underbara skyltar och jag kan faktiskt sträcka mig till att säga att jag upplevde en slags ren och skär lycka under dessa 15 minuter av påhängande av mjukdjur och flaskor.



Heder till den person som knäppte detta foto, antingen mor eller far, för det visar verkligen den lycka jag tidigare talade om. Vill också säga att peruken till vänster inte tillhör min familj.

Det blev flakande och en jävla massa öl och jag är glad över att jag hann duscha av mig en stor del av den fylla jag faktiskt hade på gång efter jag anlänt på rätt adress. Ombyte var tyvärr nödvändigt då det andra luktade... Björns trädgård-fylla. Jag blev riktigt glad över att så många kom och att alla var glada trots att solen inte värmde tillräckligt för att man skulle kunna glömma blåsten. Alla vackra presenter är jag också otroligt tacksam över, hemskt.


Syskon, presenter och lite släkt från fader jords sida. Det var vid den tiden det var svårt att få mössan att sitta rakt...

Vad jag fick visar jag någon annan dag, det finns kvar.

Slutskivan var ett faktum och ett faktum som kröp sig allt närmre och bildade en känsla av stress hos mig. Skulle aldrig gästerna ge sig av? Självklart uppskattade jag deras närvaro till hundra fucking procent men det kändes inte bra att vara "tvungen" att lämna dom med tårta på faten och vin i glasen. Nåja, jag vet att dom inte tog illa upp, vinet var nämligen jävligt gott, tårtan likaså.

Att ta med sig kamera är något jag är helt ok bra på att göra, sen att använda den är en annan sak. En sak jag är otroligt dålig på. Detta gjorde att det inte blev en enda bild från denna omtalade slutskiva. Efter två timmars sömn väckte mamma mig och sa att det var dags att ge sig av. Mådde faktiskt inte alls bra då... undrar vad det kan ha berott på. Malin var klar och snygg när vi plockade upp henne och en känsla av förväntan låg som ett täcke över den svala bilen när vi tidigt på morgonen var på väg till Arlanda.
Checkar in, Malin blir muddrad, tid är något vi har gott om, spanar medresenärer, kollar tax free, köper vatten och bara väntar. Malin var härlig när vi skulle lyfta, hennes ben skakade mer än motorn vibrerade. Det blev en trött flygtur och fan så glada vi var när vi landade. Engelsmän, öl, cigaretter och ljuv musik.

Jag vill verkligen höja ett finger för hur otroligt bra vi var på att ta oss från ett ställe till ett annat. Vi verkligen gav taxi-kön ett långfinger när vi gick runt hörnet och hittade en egen taxi som kunde ta oss dit vi skulle, till våra partners in crime. SRJP.
Vi var nog inte dom roligaste filurerna att ha och göra med under dom första två timmarna, men sen levde vi igen.
Heaton Park och en park var det första stället vi drack öl tillsammans i. Vi drack, vi rökte, vi skrattade, vi lyssnade på musik, vi tjivades, vi kissade i en engelsk skog och vi mådde rätt bra.


Underbart med Kasabian och Oasis på samma dag, efter varandra. Konserten i sig var sinnessjukt bra och det var mycket som gjorde den så värd som den var och kändes. Som alltid med mig och konserter uppskattar jag alltid bandet/artisten lite mer efter själva spelningen. Oasis är inget undantag. Vi kom hem och vi sov jävligt gott.

"Vi kan nog gå upp nu, det räcker så här." Ungefär så sa Malin efter att jag frågat henne hur mycket klockan var när vi båda satt upp i våra överslafar och såg... härliga ut. Vi gjorde Manchester under några få ögonblick och jag och Malin hann dra runt på Primark en lång stund, vilket resulterade i några inköp.
Återvänder till vårat Hostel efter att vädergudarna bestämt sig för regn. Någon gick och köpte öl och alla drack och njöt. Ölen tog slut och Malin och jag skulle gå för att testa och det funkade. Vi hade inte rosa rullskridskor på oss, vi var bara runda under fötterna och jäkligt tillfreds med livet.


Vi drack en god latte, tacka fan för vending machines, vi gjorde en Manchester Poem och vi var hallon och blåbär.

Vi var slitna och våra halsar mådde fan inte för härligt, vi hade helt enkelt sugit för mycket ku... cigaretter. Lördagens kväll gick åt till att berätta för varandra hur bra vi egentligen mådde och hur lite vi ville åka hem dagen efter, hur skönt det var att bada och känna sig ren, hur många gånger vi tänker åka tillbaka till England, hur mycket vi saknade Sams mun som aldrig var stängd och en jävla massa andra saker, djupa som grunda.

Jag är en jävla oreda! Jag har glömt en jätteviktig grej idag, en för mig jävligt viktig grej. Det känns verkligen inte kul och jag känner en viss stress på grund av detta spektakel. Imorgon ska det dessutom regna och det gillar jag inte. Idag när solen var framme som mest stod jag inomhus och hälsade patienter välkomna, drack kaffe och läste tidningar på nätet... kuuuul!

Imorgon är det någon form av personalfest också och sen ska jag jobba på torsdag igen helt plötsligt.

Hinner inte med! Gick hemifrån 06:25 idag och kom just hem, är det så här det ska vara nu eller?
Känner mig som en sopa som gick och käkade paj och tårta istället för att träffa Simona men så blev det. Åh.
Och om jag har mycket att berätta, OM! Aja kuken i fittan det blir inte idag heller. Nu måste jag duscha och fixa matlåda så att jag inte nästan glömmer den imorgon igen. Imorgon ska jag för den delen vara alldeles själv på jobbet, för första gången. Det är kul, det är det faktiskt.

Förlåt

Jag är jättetrött och jätteglad, det ska alla veta. Ingen rast ingen ro, imorgon ska jag gno. Börjar 07:30 imorgon så det blir till att åka lite tidigare än idag. Heja mig!
Mer imorgon, förhoppningsvis. Annars någon annan dag, jag har ju så mycket att skriva om.

Fis. Förresten, Karin och Christina, jag saknar er.

Jag är hemma, det är lugnt. Jag har bara lite mycket att stå i just nu så jag har inte riktigt kommit till ro för att skriva något ordentligt här. Men det kommer, det lovar jag.
Godnatt.

Jag och Malin sitter just nu pa varsin lila stol pa Manchester Airport och har en sisodar 6 timmar lite drygt att doda. Malin har redan kopt tva Polo och vaxlat lite pengar. Jag har redan last nagra kapitel ur Postverket och Malin ur sin bokstavligt talat feta bok.

Hur mar vi da? Vi har formodligen aldrig matt battre an nu, aven om vi kan stracka oss till att medge att vi ar valdigt slitna. Att handerna darrar titt som tatt ar en annan sak, en sak vi faktiskt inte behover lagga ner mer tankar pa.

Puss

Jag har inte tid, jag packar och jag förbereder mig.

För imorgon tar jag studenten.

Fikandet blev uppskjutet till imorgon och tur var väl det. Fyfan vad mycket det har varit att stå i här hemma och satan vad jag är risig alltså. Just nu går jag på alla sorters förkylningsmotverandewhateveryounameit. Men den största anledningen till varför jag beslutade att skriva här nu var att jag just upptäckte en underlig summa pengar på mitt konto. Jag känner en nästintill obehaglig känsla i kroppen då jag inte riktigt kan komma underfund med hur i hela friden dessa pengar hamnade där. Det spelar ingen roll hur mycket det är då det för många inte är några pengar alls, men för mig är det en rätt stor summa och en summa som fick mina axlar att känna sig något lättare att leva med. Blotta tanken på att pengar betyder så mycket och påverkar en så mycket är väldigt skrämmande.

Imorgon är det tisdag och jag ska gå till Biblioteket och rösta, på Eva-Britt Svensson ska jag rösta.
Imorgon är det tisdag och skåp ska rensas och böcker ska lämnas in.
Imorgon är det tisdag och livet är på väg att förändras totalt.
Dagen därpå är det onsdag och då tar jag studenten.
Ytterligare en dag framåt sätter jag och Malin oss bredvid varandra på ett flygplan till Manchester.
På söndag är vi hemma igen och imorgon bitti om en vecka börjar jag arbeta.

Dåligt här nu igen. Dåligt i hals och näsa också men inte nu igen. Väldigt passande och lagom till den här veckan som är till för att vara den mest händelserika i mitt liv this far. Någon som kan komma och krama mig lite?

Igår föreslog Katarina att vi skulle ta hennes land och sova där. Det gjorde vi och det var mysigt och idag åkte vi till Nynäshamn och vände. Mycket har vi hunnit med rent psykiskt också, tror jag. Förmodligen är det så att vi lurar oss själva och kanske varandra till att tro att vi är mentalt förberedda på vad som komma skall men i helvete heller!

Blev glad av ett sms från Simona som trillade in för en liten stund sedan: "Vad gör du i eftermiddag? Fika hos mig?"

Först ska jag hjälpa mor med lite plock som behövs plockas inför the ons-dag.