Alltid kul att läsa vad folk tycker om något man själv har åsikter om. Tycker jag i alla fall. Det är dessutom väldigt roligt att uttrycka sina åsikter. Så, här kommer lite meningar om vad jag tycker om låtarna på senaste skivan från Kent. Jag tänkte först skriva vad jag tycker om hela skivan i en text men nej, det orkade jag inte!

Elefanter. Melodin är grym, Jocke Bergs röst är tipptopp! Ett väldigt starkt första spår på en skiva. Vad ska man säga om texten? Ja, det är ju Kent. Alltid väldigt speciellt och enligt många konstiga och invecklade och Elefanter är väl inget direkt undantag. Det jag brukar tycka Kent är bäst på är att gå från en lugn och harmonisk melodi och ton till att rycka tag i lyssnaren och starta låten på riktigt. Det händer 1 minut och 52 sekunder in i Elefanter. Underbart.

Berlin. Inte lika självklar. Det jag gillar mest med låten är melodin när herr Berg sjunger "Du står utanför, jag står utanför". Annars tycker jag att melodin är rätt tråkig. Men ändå blir låten grym. Vilket enligt mig är en gåta i sig. Den korta efrängen sätter sig på hjärnan.

Ingenting. När den släpptes blev jag väldigt glatt överraskad. Den är hur bra som helst faktiskt. Det enda jag inte gillar är introt. Det passar inte alls in i låten. Annars en klockren singel som tyvärr spelas på stationer som Rix Fm.

Vid din sida. Låten tar sig efter drygt en halv minut. Det är en bra låt, inte mer. Jag älskar Bergs "lalalala".

Columbus. Den är bra. Den är faktiskt väldigt bra. Men den lär bli överskattad. Introt är inte alls bra. Verserna är lite skumma, det bästa är helt klart bryggan och refrängerna. Gör nästan att man ryser till vilket är ett bevis på att låten håller klass. Kent-klass. Texten är dessutom i denna text VÄLDIGT bra.

Sömnen. Hjälp tänkte jag när jag hörde den första gången. Skitdålig början. Refrängen är riktigt mysig så låten hämtar upp sig. En bra avbrytning mellan alla andra lite med "fartfyllda" låtar. Mysfaktor hög.

Vy från ett luftslott. Introt säger, en Lisa Nilsson-låt som spelas sönder på Svenska Favoriter. Men tack och lov kommer det in lite andra grejer, JBs röst alltså. En av mina favoritlåtar. Rösten låter ung och bra. Bryggan/refrängen är super! Disco-feeling på denna låt, men det är bra liksom. Kent lyckas.

Våga vara rädd. Introt är rätt dåligt. Dessutom borde man låtit det gått ytterligare några minuter innan man la dit gitarrerna och trummorna, tycker jag. Annars är låten grym. En av skivans bästa! Refrängen ger en gåshud. "Du står vid frontlinjen igen, allt allt allt kommer till den som vågar vara rädd", genialiskt.

LSD, någon? Också en grymgrymgrymt bra låt. Harmonisk och lättsam. Kul att höra hur rösten kan skifta så kraftigt. Nu låter Berg som sin ålder om man säger så. Stråkinstrumenten låter som en Beatleslåt. Eleanor Rigby. Väldigt bra. "Jag finns här för dig"

Generation ex. Alltså det bär mig emot att säga det. Låten är det egentligen inget fel på men jag verkligen avskyr när en skabbig kvinnoröst ska vara med i bilden. Det blir inte bättre när hon sjunger en eller två meningar själv. Låter förjävla illa. Låten är bara ok.

Ensammast i Sverige. Ingen grym låt. Jag drar paralleller till 747 och Mannen i den vita hatten. Dessa två låtar är oerhört överskattade av Kentfans. Men inte av mig. Det är två låtar i mängen av bra Kentlåtar liksom. Inget mer. Samma sak med denna låt. Fast den är nästan inte bra. Den är på gränsen. Men den blir ju bra i alla fall. Det är det som är lite synd, eftersom jag verkligen tycker om Kent så mycket så blir det en bra låt för att just Kent har gjort den. Fast den är inte så bra. Haha.