I början av 2000-talet envisades jag om att uttala åren tex. tvåtusentvå istället för tjugohundratvå. Kommer ihåg att media och högre höns snackade om att det inte hette tvåtusen... utan tjugohundra... nu när vi sitter här och året har blivit 2008 med siffror säger jag tjugohundraåtta. Duktig jag är.

Nyårsafton blev en städad kväll, precis vad jag behövde.. tror jag. Det var trevligt som tusan samtidigt som det kändes rätt odd. Det här året har varit det värsta året hittills faktiskt. Detta kan liksom inte bli sämre, ärligt talat.

Men man ska väl inte snacka om en massa nedstämda saker som gör en nedstämd. Nej, vi tar nyårslöften istället. Jag har ett gäng, för mig själv. Jag menar, det finns egentligen ingen anledning till varför man ska dela dom med andra, visst, är det vad man känner för så varsågod. Men jag tror att om man öppet annonserar om att man ska gå ner 5 kilo varje kvartal under det kommande året, kommer man hela tiden få höra det när man äter första, andra eller tredje semlan. Så fort man tar en andra portion osvosv. Okej, jag överdriver en smula men ungefär så fungerar det. För dessa människor som du delat löftena med kanske inte bryr sig om sina egna, när dom fått höra om dina storslagna, utan istället planerar att förstöra dessa. Men hallå, så onda människor finns det väl inte?

Nu ska jag i alla fall äta en kebabrulle, så nej, exemplet hade inte med mig att göra... säger vi.