Vi börjar med Annika. Hon och jag är väldigt olika men ack så lika. Jag vet precis vad hon befinner sig i. Hah! Det kan ju jag få tro. Hon har inte haft det helt enkelt genom tonåren (hon är iofs bara 15 än så länge). Det är ingen idé att jag går in på vad och hur saker har varit jobbigt men hon har fått gå igenom en hel del. Bl.a. har hon drabbats av struma, hon har väl haft det några år nu och nu vankas det operation i höst. Hon står rakt upp och verkar ta det rätt bra.
Jag och Annika bråkar rätt ofta. Väldigt ofta, men hon är underbar ändå. Hon lär sig nog.

Frida, minstingen, Bobbo, Bålgetingen. Kärt barn har många namn. Många säger (bl.a. Simona) att Frida är och kommer bli precis som jag. Och tyvärr måste jag säga att det inte verkar bättre. Dock skiljer hon sig från mig på punkten som heter naturvetenskap. Hon är jätteintresserad av naturorienterande ämnen, vilket jag hyser världens största agg mot. Men hon kom glatt hem och berättade att hon fått full pott på provet. Duktiga. Hon blir nog familjens snille. Lilla Bobbo.

Mina systrar är faktiskt världens bästa.