Idag kan ha varit den konstigaste dagen någonsin, eller i alla fall på väldigt länge. Jag var ju som sagt hundvakt igår samtidigt som jag pluggade röven av mig, vilket faktiskt gick rätt bra tycker jag. Trots detta så sa jag till både Karin och Katarina igår att jag fan inte vill göra engelskan, vilket jag själv inte riktigt vet varför. Men båda två fick mig att ändra mig och bli nästintill sugen på att få skiten gjord. Vad är inte roligare än att stå framför alla och skratta bort ett litet felsteg? Jag tycker att det kan vara riktigt kul. Så, vi var på banan igen och jag gick och la mig. I lugn och ro och i skaplig tid. Tänkte inte på skolan speciellt mycket innan jag somnade vilket kändes bra.

Sen skedde det som inte får hända och det som aldrig har hänt mig förut. Det är en så sjukt jävla bisarr grej att jag inte tänker ta upp den. Dom två som behöver veta vet och det räcker, är inte ens säker på att dom tror mig, knappt att jag själv gör det. Jag vill bara glömma det och låtsas att jag hann i tid till skolan och var jätteflamsig under redovisningen, så där som det ska vara. En sak som jag har lärt mig av detta är att alltid packa väskan på kvällen istället för att bli stressad på morgonen. Då kan bara inte sådana här saker inträffa. Jag skulle vilja le och skratta åt det inträffade men det är fan inte kul.

Idag då, ja, jag har gjort det jag kunde för att rätta till. Det gick inte så bra. Men jag är klar med svenskan, så jag kan ta mig an det imorgon, jag är relativt klar med psykologin och jag har varit klar med europakunskapen i någon vecka nu så jag känner att ingenting kan eller får gå fel imorgon. Jag blir väl skjuten eller nåt, eller ännu värre, jag kanske blir dödad. Haha.