Japp, Katarina sitter här och är mysig. Hon rullar runt på sin stol och det är inte hon som skriver, nu ska hon nämligen "sätta på" en egen dator. Min dög väl inte... eller nåt. I alla fall. Vi har världens hål nu, Katarina har minsann hål men jag har rast. Har haft Samhäll och det var intressant.

Nu håller jag och Katarina på och fnittrar åt spännande saker på facebook. Väldigt spännande. Ibland ger Katarina mig den där blicken ni vet? Den som likom är lite självgod men samtidigt osäker. Oftast kommer den nerifrån och slutar med att hon vrider ansiktet mot mig, vilket håll jag nu befinner mig på.