Skulle ju bli ett roligt och glatt inlägg om hur förbannat roligt jag, Katarina och Karin faktiskt har haft det idag. I skolan. Det klingar kanske illa men det har varit en bra tisdag. I skolan. Självklart och som vanligt är det aldrig jag som står för bilderna när det händer något så dom lär väl dyka upp på någon av tjejernas blågar.

Men nu blir inte det här ett speciellt roligt eller glatt inlägg. Jag har som vana att kolla brevlådan när jag entrar grinden här hemma. Gjorde alltså det idag också då, annars vore det kanske inte en vana... I alla fall, självklart hade varken Annika eller Frida tagit in posten som låg där så fint och väntade på att jag skulle ta upp den. Lite brev, någon katalog, mest reklam. Ett brev. Adresserat till Sven Andersson. Vem fan är det? tänkte jag, hemskt nog. Sen slog det mig. Det är eller ja, var ju min morfar. Något jävla företag har missat att han för 13 år sen bestämde sig för att inte vara min odödlige morfar. Jippi. Bra dag Emelie.