Tidigare idag gick jag och längtade efter att få komma hem och ta det lite lugnt en stund med lite plugg och kanske lite kaffe. Nu är jag hemma och det känns inte alls roligt eller lugnt eller kaffesuget. Att känna på sig eller att veta att någon är besviken på en själv är något av det värsta som finns. Ibland kan jag få svårt att andas när det blir så. Nu känns det så. Jag andas ändå normalt, woho! En av mina föräldrar (det spelar ingen roll vem av dom) hoppade på mig direkt efter hemkomst med alla vanliga jävla saker. "Pengar, du har inte så mycket va? Kanske borde skaffa jobb hörru. Försöka lite i alla fall. Anstränga dig!" Jag älskar att vara utan pengar och utan jobb, verkligen, och jag har heller inte försökt få något, nej aldrig. "Körkortet då? När tänker du ta tag i det egentligen? Du har ju bara lagt av." Körkortet orkar jag inte ens kommentera. Jävla helvete. Tån gör mer ont än någonsin idag. Kan bero på gårdagen. Hade varit skönt om klockan inte slagit 03 än.