Pappa ringde nyss. Han är faktiskt söt. Han frågade hur jag mådde och om jag hade fått i mig någonting ätbart. Han föreslog att jag skulle ta lite av nyponsoppan som står i svalen, det är bara att skaka om den lite. Det är ju bra vet du? När jag är sjuk, vilket är väldigt sällan, så blir jag så där riktigt jävla sjuk. Har hög feber i minst två dagar och är redo att svimma vilken sekund som helst. Igår kväll hade jag visserligen feber men den dödade jag någorlunda med alvedon. Kände hur febern steg när jag skulle sova men ja, jag somnade ju rätt som det var och sov hela natten. När jag vaknade var jag helt genomsvettig och tänkte att det var ett tecken på att febern hade gått ner ordentligt. Hoja inte riktigt så lätt. Det snurrade rejält i huvudet när jag satte mig upp och ännu värre blev det när jag reste mig. Då kom frossan och jag insåg att febern inte alls var så långt borta. Scorade 39.5 halv sju imorse. Då tänkte jag verkligen att det skulle bli en sådan där omgång med sjuka med minst två höga feber-dagar. Nu sitter jag upp, nere i soffan framför tv:n med datorn i knät och kollar på klockan som säger 10:52. Jag var nyss uppe för att kolla tempen. Den sa bara 37.5. Nu kanske någon tror att jag hellre hade velat ha en högre temperatur. Mnja kan jag nog säga till det. Hade jag haft högre feber nu igen efter alvedonets verkan så hade det känts mer berättigat att sitta hemma istället för att vara i skolan. Nu känns det mer dumt och ångestladdat. Men det lär ju bli skola imorgon i alla fall. Bra.

Men vad fan är det här egentligen? Här har jag berättat ingående om min feber. Väldigt konstigt tycker jag.