Den sista delen av Familjen Babajou bjöd på väldigt många fina meningar. Perfekt ihopsatta och fint formulerade. Om man bara hade varit den första med att säga allt. Ja shit, tänk om man varit den första med att säga precis allting. Varenda dumhet och varenda snällhet. Varenda svordom och vartenda litet lent och snällt ord. Varenda vacker mening och vartenda slangord. Men när man då står där, eller sitter där med sitt glas till hälften fyllt av något billigt rött vin, vem fan ska man säga allting till? Nej jag lämnar det, det blev för svårt. Jag trivs nog ändå med att folk säger fina saker som jag sedan kan ta del av och använda mig av i någon form av vardag.

Den där vardagen, den börjar imorgon, om några timmar. Om vardagen var vattnet skulle jag verkligen vilja ha mineralvatten mycket hellre än vanligt kranvatten. Då är det i alla fall någonting extra som är tillsatt i efterhand. Tacka fan för det, om det nu var så alltså...