När jag satt och tänkte på vad jag skulle döpa det här inlägget tänkte jag att det kan få låta nog så sorgset och så avslutar jag allt genom att berätta hur mycket fint jag inhandlad idag på eftemiddagen och kanske visar med någon bild.

"Fika hos Simona", så var det tänkt men fuck fika säger jag. Jag satt (läs: städade) och tänkte på vad jag skulle vilja köpa för nya kläder nu när sommaren officiellt är över och blablabla. Skärholmen, vilket bra ställe med dom affärer som krävs och om man vill, lite till. Frågade snällt om vi kunde ta bilen dit istället och jag blev inte förvånad när Simona gick med på kalaset. Vi gjorde det vi gör så ofantligt bra. Vi går omkring på H&M med armarna fulla av plagg vi önskar att vi kunde köpa för våra obefintliga pengar och omvartannat pratar vi om viktiga och om oviktiga saker och mår nog rätt bra med att ha det så. Simona hittar alltid någonting som hon "måste" ha och det slutar alltid med att hela affären vet vilken beslutsångest den där kvinnan lider av, hon där borta i svart hår. Jag flinar och mår bra.
På lördag flyttar hon till Göteborg och kvar blir jag. Det känns faktiskt lite dumt och dåligt samtidigt som jag är jätteglad för hennes skull eftersom hon kommer passa utomordentligt bra i Sveriges bästa och finaste stad och ja Simona, det låg ett gömt budskap i den där meningen. Äh, livet tar inte slut och inte vi heller. Det finns tåg och mycket annat. Snart.

Inga bilder nu, hittar inte kamerananon så det blir lite senare. Aha! En anledning till att skriva ett till inlägg, se på fan.