Jag är en självständig individ och jag borde göra självständiga saker. Ändå är jag här, hemma i Stockholm. Hade jag fått välja hade jag varit kvar i mitt älskade Värmland. Du förstår, Värmland är bara den där lila gården med det stora röda fina boningshuset med en nyreparedad veranda, lillstugan till höger där man kan sova med en ödla eller två, om man vill. Ladan med det tillbyggda fina rummet där ytterligare tre kan få slumra efter lite rött vin på gräsmattan. Det är så vackert, det är så öde och det är så befriande. Utan tv, utan telefon, utan dator lever man verkligen ett liv nästan helt utan stress.

Självklart är jag ändå glad över att jag sitter här, i mitt stökiga jävla tonårsrum och är i valet och kvalet mest hela tiden, vad fan ska man ha med sig på nästa resa som imorgon tar fart från Centralen till Göteborg. Mhm... med fina människor. Det kommer en massa bilder, i sinom tid. Här kommer en som visar hur underbart det är i Värmland. Med väggen i fokus, självfallet.