Tom tomhet tomt tömd.
Jag är tacksam för alla fina saker jag fått, fick förmodligen för många.
Men vad händer nu? Varför är det jobbigt i själen? Varför är det samma visa varje år i min själ, i mitt bröst?
Sätter på Enya i bakgrunden.
Jag har några dagar kvar nu. Att förvalta väl. Innan jag tar vid där jag lämnade jobbet igår. Visserligen bara tre dagar men det känns ack så tungt. Imorgon ska jag försöka gå bort en massa dumma tankar i själen. Jag har tagit ett första steg mot en skingring av alla tankar som bidrar till mörker. Snart ska det bli bra.

Men ikväll då? Jag behöver ett plåster att stoppa blödningen i hjärtat med. För varje gång jag sväljer känns det som att lite liv sipprar ur hjärtat.
Jag skäms.
Jag skäms över att må så dåligt en så för andra viktig dag på året. Att behålla lugn och ett leende är jag bra på, nästan för bra.
Till mamma sa jag att jag bokat tid för att kolla så allt står rätt till, typ som en hälsoundersökning. Just nu skiter jag i om jag har cancer i levern, det är ändå inte där det just nu känns eller gör ont.

Tror jag ska läsa mig utmattad och kanske gråta en skvätt, det är ju faktiskt ganska bra att göra det ibland.
Akta mig så det inte blir för ofta.