Om bara en liten stund ska jag iväg för att hämta Evelyn. Imorgon är det fredag och det känns som någonting väldigt bra. Det känns faktiskt ganska bra att ha något att gå på promenad för. Vill ut i luften men det blir aldrig så när jag inte har något att uträtta på vägen. Att gå runt är ju faktiskt väldigt underskattat.

Jag har skrivit ner en massa om en del olika jobb jag tänkte söka. Det värsta med mig är att jag får gigantiska visioner om hur bra mitt liv skulle kännas om jag faktiskt fick något av dessa jobb. Om jag faktiskt blev anställd och fick skriva på några fina papper. Inte för något fult fastighetsbolag, inte för någon tråkig butik på Drottninggatan som inte varar längre än en månad lite drygt. Imorgon ska jag skriva brev, för hand. Jag ska skicka iväg dessa brev och förhoppningsvis inte ha alltför många känslor och tankar som säger: Woho Emelie, du kommer såå få jobb nu.

Men jaja, hoppet ska tydligen vara viktigt det också. Men jag är så inne på döden och dödshjälp nu att det känns lite udda att börja tänka på hopp och liv. Jag är alltså inte inne på att ta mitt liv eller något sådant, nej huhu.

Nu ska jag dra på mig kläder.