Ja, det är sant. Klockan är på min dator just nu 04:24. Jag har inte sovit en sekund. Det går inte. Jag kan inte andas genom näsan och det känns så starkt i ögonen att dom bara rinner hela tiden. Men ärligt talat är jag inte speciellt trött. Jag har tittat på lite olika saker under kvällen/natten. Nu lyssnar jag på Beatles. Kära Beatles. Mina käraste. Just nu Let it be, ni vet väl att jag ska begravas till just den låten? Nu vet ni det i vilket fall som helst. Det finns låtar som kanske är något bättre än just Let it be. Men det finns ingen annan låt jag hellre skulle begravas till. Det är en låt jag alltid mår både bra och dåligt när jag hör. Den är alltså väldigt speciell för mig. Det är någonting bitterljuvt med hela Beatles för mig. Mycket ångestladdat men samtidigt mycket ångestdämpande.

Av någon anledning gick det inte att ladda upp bilden jag hade tänkt bifoga. Det får bli denna fantastiska skapelse till låt istället. Är det bara jag som blir knäsvag av att se dessa fyra genier i samma rum, spela en av världens bästa låtar?