Mobilen vill inte och det vill inte jag heller. Jag känner mig jävligt besviken och irriterad. Förstår inte hur vissa vågar ge mig dåligt samvete pga något som jag själv skapat. Åh, det går ju knappt att få någon att förstå med bara text och tomma ord. Vet dock att en kommer att förstå, hon var nämligen med vid ett tillfälle.
Jag har alltså sagt en sak, som i princip bara handlar om mig själv och min framtid. Jag har aldrig bestämt någonting definitivt jag har bara tänkt högt så att säga. Det har handlat om när, var och hur mina framtida studier ska se ut.
Vips, jag får besked och känner att jag inte helt och hållet orkar bry mig. Visst, kul att jag lyckades ta mig in men jag orkar inte plugga. EXAKT det har jag försökt få vissa att förstå men mitt under en av mina utläggningar slog det mig. Vad fan! Jag behöver inte förklara mer än jag känner behövs, det är mitt liv och mitt beslut. Fan, känner att jag börjar böla snart. Typ nu faktiskt. Men jag blir bara så ledsen av att veta att några jag faktiskt ibland, för det mesta, ser upp till är besvikna på mig utan att jag överhuvudtaget kan förstå varför. Just nu ser jag verkligen inte upp till dessa två.
Och där bröt jag ihop... saknar min familj.