Jag och Malin sitter just nu pa varsin lila stol pa Manchester Airport och har en sisodar 6 timmar lite drygt att doda. Malin har redan kopt tva Polo och vaxlat lite pengar. Jag har redan last nagra kapitel ur Postverket och Malin ur sin bokstavligt talat feta bok.

Hur mar vi da? Vi har formodligen aldrig matt battre an nu, aven om vi kan stracka oss till att medge att vi ar valdigt slitna. Att handerna darrar titt som tatt ar en annan sak, en sak vi faktiskt inte behover lagga ner mer tankar pa.

Puss