Varför har det tagit en hel vecka för mig att skriva några få utvalda ord om trippen till fagra Manchester?
1. Jag kom hem med världens förkylning vilket gjorde att mina tankar var lika igentäppta som näsan.
2. Jag var tvungen att vila på måndagen eftersom jobbet började redan på tisdagen.
3. Jag ville inte verka för... kåt?

Glöm trean, den fyller verkligen ingen funktion men alla vet att man inte kan göra en lista med endast TVÅ punkter.
Nu har jag lagt i en underlig skiva i stereon och känner att det är dags att berätta (älskar hur jag bygger upp allting och får dig att tro att det ska handla om extravaganta ting men det kan du faktiskt glömma) vad som hände och hur i helvete det hände. Dessutom känner jag på mig att det inte kommer att bli "några få utvalda ord" utan ungefär tre böcker.

Jag börjar med studenten, för den råkade jag nämligen ta dagen innan jag och Malin lyfte. Kanske borde börja med en bild...

Jo... ibland känns det som att kommentarer är överflödiga och vi kan väl säga att det är så det ligger till just nu. Det här utspelar sig väl runt 06:45 och ja... det ser vi bland annat under ögonen. Muy bien Emelie.

Sen kom Katarina och hennes far och plockade upp mig och det bar av mot en frukost innehållande champagne i mängder och två jordgubbar. Tack Christina som erbjöd sig att låna ut sin trädgård till hela SP06B!
Fotografering, "mys" i klassrummet och där jag för första gången började se några fina egenskaper hos min mentor. Undrar fortfarande om det inte var champagnen som tänkte åt mig. Dock blev jag faktiskt varse om att det inte handlade om champagnen under lunchen i gympasalen då mentorn i fråga höll ett fint tal till klassen, jag var nämligen spiknykter under denna tillställning och kände mig lite trängd. Jag tror att många med mig refererade till julafton, dvs en lång jävla väntan på antingen Kalle Anka eller julklapparna. Rätt var det var så kom han, eller dom, idrottslärarna som skulle skicka ut oss och fasiken vad glada vi var när vi insåg att solen tänkte bevittna detta.
Mina fans hade skaffat sig en utmärkt plats och dom hade stenkoll på var jag befann mig efter det hela och dom hade fixar två helt underbara skyltar och jag kan faktiskt sträcka mig till att säga att jag upplevde en slags ren och skär lycka under dessa 15 minuter av påhängande av mjukdjur och flaskor.



Heder till den person som knäppte detta foto, antingen mor eller far, för det visar verkligen den lycka jag tidigare talade om. Vill också säga att peruken till vänster inte tillhör min familj.

Det blev flakande och en jävla massa öl och jag är glad över att jag hann duscha av mig en stor del av den fylla jag faktiskt hade på gång efter jag anlänt på rätt adress. Ombyte var tyvärr nödvändigt då det andra luktade... Björns trädgård-fylla. Jag blev riktigt glad över att så många kom och att alla var glada trots att solen inte värmde tillräckligt för att man skulle kunna glömma blåsten. Alla vackra presenter är jag också otroligt tacksam över, hemskt.


Syskon, presenter och lite släkt från fader jords sida. Det var vid den tiden det var svårt att få mössan att sitta rakt...

Vad jag fick visar jag någon annan dag, det finns kvar.

Slutskivan var ett faktum och ett faktum som kröp sig allt närmre och bildade en känsla av stress hos mig. Skulle aldrig gästerna ge sig av? Självklart uppskattade jag deras närvaro till hundra fucking procent men det kändes inte bra att vara "tvungen" att lämna dom med tårta på faten och vin i glasen. Nåja, jag vet att dom inte tog illa upp, vinet var nämligen jävligt gott, tårtan likaså.

Att ta med sig kamera är något jag är helt ok bra på att göra, sen att använda den är en annan sak. En sak jag är otroligt dålig på. Detta gjorde att det inte blev en enda bild från denna omtalade slutskiva. Efter två timmars sömn väckte mamma mig och sa att det var dags att ge sig av. Mådde faktiskt inte alls bra då... undrar vad det kan ha berott på. Malin var klar och snygg när vi plockade upp henne och en känsla av förväntan låg som ett täcke över den svala bilen när vi tidigt på morgonen var på väg till Arlanda.
Checkar in, Malin blir muddrad, tid är något vi har gott om, spanar medresenärer, kollar tax free, köper vatten och bara väntar. Malin var härlig när vi skulle lyfta, hennes ben skakade mer än motorn vibrerade. Det blev en trött flygtur och fan så glada vi var när vi landade. Engelsmän, öl, cigaretter och ljuv musik.

Jag vill verkligen höja ett finger för hur otroligt bra vi var på att ta oss från ett ställe till ett annat. Vi verkligen gav taxi-kön ett långfinger när vi gick runt hörnet och hittade en egen taxi som kunde ta oss dit vi skulle, till våra partners in crime. SRJP.
Vi var nog inte dom roligaste filurerna att ha och göra med under dom första två timmarna, men sen levde vi igen.
Heaton Park och en park var det första stället vi drack öl tillsammans i. Vi drack, vi rökte, vi skrattade, vi lyssnade på musik, vi tjivades, vi kissade i en engelsk skog och vi mådde rätt bra.


Underbart med Kasabian och Oasis på samma dag, efter varandra. Konserten i sig var sinnessjukt bra och det var mycket som gjorde den så värd som den var och kändes. Som alltid med mig och konserter uppskattar jag alltid bandet/artisten lite mer efter själva spelningen. Oasis är inget undantag. Vi kom hem och vi sov jävligt gott.

"Vi kan nog gå upp nu, det räcker så här." Ungefär så sa Malin efter att jag frågat henne hur mycket klockan var när vi båda satt upp i våra överslafar och såg... härliga ut. Vi gjorde Manchester under några få ögonblick och jag och Malin hann dra runt på Primark en lång stund, vilket resulterade i några inköp.
Återvänder till vårat Hostel efter att vädergudarna bestämt sig för regn. Någon gick och köpte öl och alla drack och njöt. Ölen tog slut och Malin och jag skulle gå för att testa och det funkade. Vi hade inte rosa rullskridskor på oss, vi var bara runda under fötterna och jäkligt tillfreds med livet.


Vi drack en god latte, tacka fan för vending machines, vi gjorde en Manchester Poem och vi var hallon och blåbär.

Vi var slitna och våra halsar mådde fan inte för härligt, vi hade helt enkelt sugit för mycket ku... cigaretter. Lördagens kväll gick åt till att berätta för varandra hur bra vi egentligen mådde och hur lite vi ville åka hem dagen efter, hur skönt det var att bada och känna sig ren, hur många gånger vi tänker åka tillbaka till England, hur mycket vi saknade Sams mun som aldrig var stängd och en jävla massa andra saker, djupa som grunda.