ett möjlighetens land

Sommaren kommer långsamt... eller har den avslutats långsamt? Det är ju så fint väder att man bara vill svälja hela skiten. Vad tragiskt att inleda med tal om vädret. Ska se vad jag kan göra för att bära upp det.

Har fått jobb nästa vecka också, minst, o

 

ch det känns ju fridfullt måste jag säga. Jo men det gör det ändå, fastän det är så jävla meningslöst att sitta och göra det jag dagarna ut och dagarna in. Med tid för hemgång och sömn också.

Igår var det ett sött litet Kent-tema på Metro eller egentligen nergångna 90s så jag måste säga att skepticismen var jävligt närvarande. Det visade sig att temat var otroligt passande för just den här kvällen. Kanske var det för att hösten är på väg och att Kent känns lite varma och ylliga när en ishavsvind fångar upp en på stan. Inte fan vet jag men funkade gjorde det hur som.

Efter en hickig nattbuss kom vi hem, välbehållna och ölen har stannat i huvudet men nu som en ilande huvudvärk istället. Det känns jobbigt på flera sätt men främst pga att jag om några timmar ska vara på Kungsholmen på kalas och därefter vistas framför en film med Malin någonstans i stan, efter att ha svalt lite sushi. "Åh, lax-sushi vad gott asså." Ja Malin, det var så du sa.

Bilderna är tämligen obefintliga och det är ju väldigt synd eftersom alla är så snygga och bra. Kanske borde sno med mig en kamera idag?

Okej en relativt gammal bild på mig och älskling till syster Annika som är så stor nu... buh.





Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0