av Fredrik Edfeldt och Karin Arrhenius

I Aten förstod man.
I Berlin förstod man.
I Montréal förstod man.
Flera gånger om till och med.

I Sverige tyckte vi att filmen var vackert filmad så man gav den pris för det istället.
Filmen är vackert filmad och förtjänar självfallet sitt pris men det saknas några.
Efter att ha sett den här filmen och även den film som blev prisad uppåt skyarna har jag mycket svårt att tro att "juryn" har något eget tänkande. Guldbaggarna känns mutade på något mystiskt sätt. Usch!

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0