Sitter hemma i Vårsta och ska om en stund vinka hejdå till några delar av familjen som styr kosan mot Värmland. Lyckliga dom måste vara. Det skulle jag varit. Undrar faktiskt lite över mitt beslut att inte följa med. Det känns nästan som det är tur att det mer eller mindre är försent att ändra sig nu.

Nåja, den här jävla förkylningen som jag har varit snäll och tagit hand om i mer eller mindre ett halvår nu har kommit tillbaka med full kraft. Näsan igengrodd, luftvägarna täppta och hostiga. Skitliv.

God glass:

För god...